Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ingenting är lättare än den bekantskapen,“ svarade
vi, “vi ärna oss just nu ut på en grundligare sexa.“
“Så mycket bättre: jag följer med!“ förklarade
Thomander.
Det var icke utan att detta något öfverraskade oss.
Thomander hade nemligen tre år förut inrättat en absolut
nykterhetsförening i Lund och helt nyligen utgifvit ett
grundligt försvar för alla nykterhetsföreningarne i riket.
Detta hindrade likväl icke att han lika grundligt tog för
sig af hvad som bjöds i vårt muntra lag. Han förstod
att taga seden dit han kom, och man kan vara en
Alcibiades äfven i prestkappa. Men detta smakade oss icke
rätt bra, ty, trots våra sexor, voro vi inga perser, utan
voro af den tanken att karakteren är för snillet hvad
stjelken är för blomman. Han ville vinna oss för sig, det
sågo vi; men den som i otid och med uppoffring af en
grundsats bugar sig för publicisterna, den har bestämdt
någon svag sida, som man för framtiden vill ha skyld af
publiciteten.
Thomander slöt sig visserligen till den falang inom
presteståndet, hvars fana uppbars af den lika skarpe som
djupe oppositionsmannen prosten Ödmann, och bidrog såsom
ledamot af statsutskottet till störtandet af regeringens
proposition rörande kabinettskassan, Carl Johans lifsfråga den
tiden. Men när på tapeten kom det nya
representationsförslaget, som, med upphäfvande af den gamla
ståndsfördelningen, grundade representationsrätten på allmänna val,
förlöjligade Thomander detsamma, i synnerhet den
valcensus, som den tidens konstitutionsutskott, med C. H.
Anckarsvärd till ordförande, ansett nödvändig för
möjligheten af framgång. I stället förordade Thomander med
mycken ifver klassfördelningen, nära nog lika orimlig som
ståndsförfattningen och bestämdt mindre praktisk än denna,
ty stånden stå åtminstone stilla, under det att klasserna
oupphörligen vexla, minskas eller ökas, efter
omständigheter och förhållanden. Detta var redan en svaghet hos
Thomander, men som fullkomligen öfverskyldes af de stora
tidningar, hvilka då stodo i spetsen för den fria pressen.
Thomander uppstäldes, det oaktadt, som en af
“nationens män“.
“Det är svårt att veta hvar man har Thomander,“
yttrade en gång nyssbemälte Ödmann om honom, “utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
