- Project Runeberg -  Minnesbilder /
210

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herman Bjursten.



Något hvar kände vi honom, mannen med den kraftiga
gestalten, det mörka håret, det stolta glänsande ögonkastet,
författaren, skalden. Lektorstiteln, den han måhända
utmärktast motsvarade, behagade honom mindre. De funnos,
som tyckte att han gjorde litet för mycket buller och bång
af sig. Så gör malmklockan ock, derföre att hon är af malm.
Hon har dock sina gifna tider och anledningar. Ljuder
hon deremellan eller för mycket, får man plikta för slagen.

Herman Bjursten, född i Borås den 24 mars 1825,
kom 1851 till Stockholm från Upsala, der han samma år
tagit filosofie-magistergraden. Uti den akademiska lagren
ser mången ungdom, äfven af medelmåttiga naturanlag,
embryonet till verldens lycka och pris. Har man nu dertill
innehaft någon framstående plats inom den lilla krets man
tillhört, der förvärfvat namn t. ex. som lycklig poet eller
hvad det kan vara, då händer det lätt att man, vid inträdet
i det stora lifvet, förer med sig vissa anspråk på att redan
vara känd, ja erkänd af verlden, denna verld, som man
likväl först måste lära sig lyda och studera, innan man kan
tänka på att beherrska den.

Bjursten, firad af sina akademi-kamrater, liflig, brinnande
i alla knutar, fann sin förväntan grymt besviken. Ingen
bugade sig, knappast någon kände honom i denna nya verld,
än mindre alla. Men i stället för att finna sig i dessa nya
förhållanden och med tålamod — snillets ena hälft, såsom
Michelet kallar det — afvakta gynnsammare, satte sig
Bjursten genast på tvären mot dem och, oförklarligt nog,
isynnerhet mot den s. k. “obildade massan“, den mest
oskyldiga likväl. Deraf de många motståndare han genast
mötte, äfvensom de få vännerna, vida färre än hans talang
och goda hjerta onekligen förtjente.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free