Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Erikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åka i stället för att gå, köra i stället för att bära, bomullstyg
bort och bomullsgarn hem, och hur han körde, uppkom
innan kort välstånd i en bygd, der man förr med knapp
nöd kunde lefva för dagen. Så kan man köpa bomull,
ingenting annat än bomull och spinna silke ändå. Emellan
åren 1830 och 1840 var hans hemväfnadstillverkning störst,
ty under denna tid sysselsatte han minst 2,000 personer.
Det gifves många slags välgörenhet; men den som ger
arbetsförtjenst, han ger mer än silfver och guld, han ger
belåtenhet med lifvet, sjelfständighet, aktning för en hvar
och för sig sjelf och Guds välsignelse åt alla. — Men liksom
Sven och hans mor grundlade handväfnadsindustrien i landet,
så blef det jemväl Sven beskärdt att anlägga det första
mekaniska bomullsväfveri i Sverige. År 1834 påbörjades
Rydboholms väfverifabrik. Derpå följde efter några år
Svaneholms väfveri för 300 väfstolar, Wiskafors för 1,000,
och Rydahls spinneri med 16,000 spindlar, det senare af ett
aktiebolag, hvars största delegare han var. Under dessa
år hade han heta strider, än mot konjunkturerna, som ha
sina afvigsidor, än mot denna svaghet som då var ett
nationalfel, den att icke se längre än näsan var lång och
förlora modet derför att vinsten ej står på närmaste hylla.
Sven fick ensam draga hela lasset, men han släppte ej
skalmarne för det, ty klar hade han för sig sin barnatro,
att bara man sjelf ihärdigt håller uti, kommer nog den som
skjuter på lasset. Guds hjelp uteblef ej, och framgången,
segern var gifven.
Dock glömde han ej för väfstolen en annan
ungdomsvän, en som också väfde, väfde randigt, men med all
markens fägring och prakt, nemligen plogen; och säden
vaggar sina fullmatade ax i trakter, der några år förut
haren, jagad, fann mellan hvarje språng en sten att gömma
sig vid, eller der ödlan, skrämd, kilade af mellan träskets
giftiga tufvor. Men icke nog med kläder och bröd, han
tänker ock på själens näring, och han bygger kyrkor för
sina arbetare, skolor för deras barn. Tjenstvillig och frikostig
mot enhvar, egnar han sig träget åt kommunala bestyr,
och han gör mycket för fattigvården, men mest för att göra
den obehöflig.
Tidigt gifte han sig med Anna Johansdotter från
Storegården, hvilken säkerligen aldrig ens drömt om att bli hustru
till en af landets rikaste män, men som, när detta verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
