- Project Runeberg -  Minnesbilder /
221

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Maximilian Myhrberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antalet, bland hvilka en förnäm lady med tre fullväxta koketta
döttrar, skadades ej till lif eller lem, men plundrades alla
inpå bara kroppen.

“Det var en syn lika löjlig som ömkelig,“ berättade
Myhrberg, “när vi derefter måste till fots fortsätta vår väg
till närmaste by, herrar och damer arm i arm, alla i
paradisets drägt, men utan fruktan för förkylning under Spaniens
heta sol.“

På 1840:talet återkom Myhrberg till Sverige, för att,
såsom han ofta uttryckte sig, kämpa mot sin “värsta fiende,
overksamheten“. Inga turkar, inga kossacker, icke ens ett
ordentligt röfvarband! Visserligen sysselsatte han sig med
läsning och var i mycket kunskapsrik; men krigets man blir
sällan bibliotekets. Slagfälten äro hans favoritvolymer, fast
det går vårdslöst till vid uppskärningen. Han försökte sig
år 1843 som guvernements-sekreterare på S:t Barthelemy:
men äfven bland Antillernas ögrupp mötte han sin “värsta
fiende“ och kunde ej hållas skadeslös af Vestindiens cigarrer.
En tid tycktes Bellona åter småle mot sin son: Polen reste
sig ånyo. Myhrberg kallades af polska centralkomitén till
Paris och följde prinsessan Czartoryski till Italien, för att
organisera de friskaror man väntade derifrån. Men Polen
föll innan dess och med detta hans sista hopp att ännu en
gång få kämpa för Polens frihet.

Hans likgiltighet för yttre utmärkelse, liksom hans
oegennytta, är känd. Några riddarordnar kunde han dock ej
undgå, trots allt sitt bemödande. “Det är märkvärdigt,"
yttrade några år efter grekiska frihetskriget en grekisk
general till en svensk korvettkapten, hvilken gerna ville ha och
fick Frälsareorden, “det äv märkvärdigt att den enda svensk,
vi med nöje skulle ge denna orden åt, håller sig undan och
ingen vet hvar han fins, och det vackra jordstycke, han
här eger, väntar förgäfves sin egare.“

Myhrberg hade nemligen, såsom nationalbelöning, fått
i Grekland ett större jordområde, men brydde sig aldrig
derom, föredragande att lefva i det land, der han icke egde
en torfva. Men han fann der en stilla död den 31 mars
detta år, omgifven af trogna vänners krets, och han fick en
tapper krigares begrafning. Så slutade den siste philhellenen.
Det var ett äfventyrarelif, der lifvet äfventyrades alltjemt.
men aldrig öfvertygelse, heder och ära.

                                        l3 april 1867.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:56:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abminnes/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free