- Project Runeberg -  Minnesbilder /
223

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abraham Mankell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

koristerna aflönade! Var undervisningen handgriplig, så var
lönen knapphändig.

Man kan lätt föreställa sig hvad det skulle bli, när
dessa korister, i sin ordning lärare, intogo sångklassens
kateder, en hvar en Wickström i smått, men tillräckligt
stor för den ungdom, som kom under hans makt.
Stämgaffeln i ena handen och käppen i den andra. Sången,
sferernas språk, tolkad af demoner!

Liksom konskriptions-skyldiga, för att undgå krigstjenst,
icke sällan stympa sina lemmar, så stympade många af
skolungdomen sin röst, när de skulle profsjunga för en
sådan lärare; de sjöngo så förtvifladt falskt som möjligt,
för att visa att de icke hade öra hvarken för sångens ton
eller för sångmästarens fingrar. Musiken, som var antikens
yppersta bildningsmedel, höll på att alldeles gå under i
skolor, enkom öppnade för antikens språk.

Då hände sig en dag — det var år 1823 — att en
främmande herre inträdde i sångklassen af Klara
trivialskola. Han var ung, knappast tjugoett år, spenslig växt,
näsan krokig och något befallande men det var mildt blått
i blicken och något af rosenskimmer kring mun.

“Jag heter Abraham Mankell,“ började han med en
lindrig utländsk brytning, “och jag är tillförordnad
sånglärare här i skolan.“

Vi spände våra ögon i mannen. Den der ser ej farlig
ut, tänkte vi, motseende en gladare framtid. I stället för
ferlan drog han fram ett litet häfte, innehållande några
bitar ur musikens teori, lättsmälta för alla. När han gått,
längtade vi efter honom som efter en äldre kamrat och
vän. När han återkom, voro alla bänkar i sångklassen
besatta, ingen skålkade mer, alla kunde vi det lilla häftet
utantill, och hvad vi ej förstodo förklarade han så, att
det nära nog var ett nöje att icke förstå, för att få höra
hans förklaring.

Icke sällan följde vi honom alla till hans port. Han
tycktes ha lika roligt som vi; Gud vet om vi inte lekt
hök och dufva tillsammans. Sångklassen blef slutligen så
öfverfyld att vi nära nog qväfdes; men lärarens hjertligt
friska föredrag gjorde att vi andades lika lätt som under
öppen himmel.

Ofta kom han med ett litet två- eller fyrastämmigt
stycke, som han enkom för oss komponerat. Franzén,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:56:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abminnes/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free