Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanches begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När têten af tåget kommit ofvanför Kungsbacken, skilde
sig den främsta skarpskytteafdelningen från detsamma och
ryckte i forcerad marsch förut till kyrkogården för att öppna
väg för processionen och omsluta den med en tillfällig
inhägnad omgifna platsen kring grafven. Öfriga skarpskytteafdelningar
bildade, efter hand som de framkommo, haie
längs vägen från kyrkogårdsgrindarne till grafstället, som är
beläget till venster från grindarne helt nära staketet utåt
landsvägen och bredvid den grift i hvilken Blanche för tio
år sedan begrof sin djupt sörjda moder.
Sedan likvagnen framkommit fördes kistan från
densamma till grafven i samma ordning, som hon förts ur
sorgehuset. Då kistan passerade de paraderande trupperna,
skyldrades gevär, fanorna och baneren sänktes och
tjenstgörande befälet gjorde stor salut. Musikkårerna, sångarne,
och för öfrigt så många af processionen som kunde rymmas,
togo plats inom den ofvannämnda inhägnaden. Sorgmarschens
toner fortforo att ljuda tilldess alla hade ordnat sig.
En djup, högtidlig stillhet rådde då kistan sänktes i
grafven. I detta ögonblick uppstämdes första versen af psalmen
n:o 452: “Jag går mot döden, hvart jag går“, hvilken
utfördes unisont med ackompagnement af musikkårerna.
Kyrkoherden Lindsten förrättade jordfästningen och höll ett enkelt
och värdigt tal, tecknande i några korta drag den
bortgångnes lif och personlighet. “Få personer,“ sade han, “hafva
varit utrustade med så stora andliga gåfvor, som den nu
hädangångne, hvilken vi med sorg och saknad visa den sista
tjensten, och få hafva så väl förstått till Guds ära använda
dessa gåfvor. Målet för hans verksamhet var att väcka till
lif och befrämja allt sannt och godt till ett älskadt fosterlands
ära, förädling och upplysning. Han arbetade troget
till sista ögonblicket och utsådde på det andliga lifvets åker
ett godt utsäde, som i kommande tider skall bära frukt och
välsignelse.“
Efter detta tal afsjöngs andra versen af nämnda psalm.
Derefter trädde chefen för nionde skarpskyttekompaniet
dr August Sohlman upp på kanten af grafven och talade i
ungefärligen följande ordalag:
“Hvi ljuda i dag sorgmarschens toner? Hvarföre står
den vapenrustade ungdomen, emot vanan, med sänkta hufvuden
och med vemod i blicken? Hvarföre äro fanorna
behängda med sorgens symboler? Har en kämpe fallit? Ja, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
