- Project Runeberg -  Minnesbilder /
231

(1872) [MARC] [MARC] [MARC] Author: August Blanche With: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanches begrafning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans öga, då han med aldrig tröttnande uppmärksamhet åsåg
de frivilliga skarornas manövrar och öfningar på fältet!

Sjelf icke genom barn och afkomma sammanknuten med
den uppväxande generationen, älskade han dock den raska
ungdomen varmt och innerligt, och skarpskyttarne — ja dem
betraktade han snart sagdt som sina adoptivsöner. Och de
å sin sida omfattade honom med ett förtroende och en
tillgifvenhet, som aldrig kunde svigta. De skola gömma minnet
af honom bland det käraste de ega. För deras hågkomst
skall alltid stå lefvaade bilden af den ädle, uttrycket i hans
blick och hans af hänförelse lågande ansigte, då han talade
till dem bevingade ord, manande dem att tänka på framtiden
och att bereda sig, för att kunna stå som en trofast riddarvakt
för hem och härd, för frihet och fosterland.

Nu stå vi, en djupt sörjande hedersvakt, vid grafven;
men sorgen har ingen bitterhet. Hans död kan synas för
tidig för vår kärlek, för tidig för den ungdomliga värma,
som ännu lifvade hans hjerta, för tidig med afseende på
allt godt och skönt, som han ännu skulle kunnat åstadkomma;
men den var icke för tidig för den himmelska kärlek, som
väljer dag och stund. Blanche var, icke blott i sällsynt
grad en god och ädel man; han var ock i sällsynt grad en
lycklig man. Han var lycklig i sitt lif, ty han kunde med
stor framgång verka för stora idéer och hans menniskoälskande
hjerta gaf kärlek och fick kärlek tillbaka. Han var lycklig
i sin död, ty han fick gå bort utan aftynande och långvariga
smärtor, midt under en nationalfests brusande jubel. Då
man förnimmer, att ett rikt och ädelt hjerta så der
plötsligen upphört att klappa, då synes döden icke såsom en
hemsk och förskräckande mordengel; det är som om
evigheten helt oförmodadt och stilla böjt sig ned, för att
upptaga det jordiska uti sig.

Det börjar redan skymma omkring grafven och stilla
skuggor breda sig i den tidiga vinterqvällen. Men han vet
icke mera af skuggor och mörker; han lefver nu i
evighetens klara dag, han har undan tidens många klippor och
skär nått den säkra hamnen, han har landstigit på den
sanna frihetens välsignade strand. Frid öfver hans stoft,
välsignelse öfver hans minne! Må vi åt detta minne här
snart resa en vård, som kan åt kommande generationer
säga, huru kär han var för oss och huru varmt han älskade
sitt fosterland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abminnes/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free