Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanches begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan dr Sohlman slutat, framträdde dr Harald Wieselgren
och erinrade om huru August Blanche i tre årtionden
tillhört den svenska pressen och literaturen. Hans namn
dör aldrig, så länge det svenska språket talas, och ville dr
Wieselgren derför i literaturens och pressens namn nedlägga
en krans på den aflidnes stoft.
Derefter talade hr Adolf Hedin å Stockholms
arbetareförenings vägnar och i dess namn:
Stockholms Arbetareförening har äfven ett ord och en
lagerkrans vid griften.
Så lyder ur den fornromerska häfda- och minnestecknarens
mun ett tänkespråk: Qvinnorna anstår det att sörja,
männerna höfves att minnas.
Om till någon, må de orden synas talade till oss, den
trägna mödans söner — sene att mottaga intryck, skygge
att lägga dem i dagen, men trogne att dem bevara, när vi
pröfvat deras halt. Och likväl, här stå vi alla, alla i de
sörjande qvinnornas led kring den förtidiga graf, som bäddats
åt August Blanches, arbetarevännens, stoft!
Först lefnadstecknaren, som på något afstånd skådar
sitt föremål, skall förmå att med full rättvisa uppskatta och
erkänna hela betydelsen af den sköna lefnadsbana, på hvilken
vi med tårfylda ögon blicka tillbaka. Också vittnar ju här,
vid den än ej igenmyllade grafvens rand, raden af minnestalare
om detta lifs mångsidiga rikedom. Dock stå redan
nu de stora, allmänna dragen så klart tecknade, att ingen
eftertid skall finna något väsentligt att tillägga till den bild,
som samtiden förevigar på sin historias blad.
Verldshistoriens “röda tråd“, hufvudådran i den
menskliga utvecklingens ström såg August Blanche i de
demokratiska idéernas framåtgående välde, som vidgas och stärkes i
den mån de sjelfva renas och klarna. Styrkan af det
stigande ljus, som faller öfver mensklighetens timliga
skådeplats, mätte han efter den växande graden af den rätt,
personligheten vunnit i ett samhälle. Och denna hans
politiska verldsåskådning var ej blott hjertats tro — ett hjertas,
der menniskokärleken hade rum beredt för enhvar af qvinna
född. Hon var ock tankens och forskningens förvärf och
mognad i lifvets skola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
