Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanches begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häraf bestämdes hans verksamhet i alla dess grenar:
hans hela lefnad var en vapenfärd på det slagfält, der det
sanna folkväldet genom segrar, genom nederlag tränger fram
mot sitt mål. Derför hemtade han ur folkets undangömda
lif bilder, som ej skola blekna, så länge ännu en tunga talar
vårt svenska språk. Derför ljungade i den politiska pressen,
såväl som i riksförsamlingen, hans rena klinga mot hvarje
fördom, hvarje egennytta, som i samhället vilja se ett hus med
några herrar, men många barn och många tjenare. Men hans
valspråk var ej blott: lika rätt för alla; minst glömde han
att tillägga: för alla lika pligt. Och derför ville han, till
skydd för hem och härd, ett folk i vapen.
Tystnat har denna vältaliga röst, som i medborgares
sinnen sådde frihetens flammande säd. Det klappar ej mer,
det brinnande hjertat, vid hvilket ett folk eldades för sin
ära. Kall är den trofasta hand, som torkade nödens tår.
Och i nästa ögonblick ligger han vissnad i mullen, kransen,
de sörjande sänkt på hans kista. Men minnet, det trogna,
har tagit hans lefnads bedrift i förvar. Lik den thebanske
härföraren, kunde han visa på ett verk, som är mer än son
och dotter: och lik denne, i dödsminuten, kunde han glädas
att dö obesegrad.
Må det lefvande minnet af den hädangångne varda en
föresyn, som aldrig skymmes, i stundens äflan, för egenviljans
småsinnade håg. Kraften att verka, som han, föll blott
på ett fåtal dödliges lott. Men i ett kunna vi alla följa
honom efter: i uppoffrande kärlek till de idéer — den sanna,
folkliga upplysningens, frihetens, rättens — som voro hans
ledstjernor genom lifvet. Och detta är det största: ty störst
är kärleken.
Derefter uppträdde hr Demontowicz för att med några
ord på tyska tolka de polska landsflyktingarnes känslor:
Ej en främling tillhör det, att tolka en stor nations
smärta; ej anstår det en främlings hand att i den af
fosterländska blommor virade kransen infläta en främmande blomma.
Män, mer berättigade och mer värdiga, hafva gjort det;
min uppgift här är en annan.
Der kom en gång en biltog skara till detta
gästvänliga land. Ändlös sorg tyngde på främlingarnes hjertan,
deras förhoppningar voro krossade, i deras barm fanns ej
rum för tröst. Och August Blanche var en bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
