Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanches begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En skald som sjungit
Hvad skönt han ville,
I slag som klungit
Af kraft och snille.
En skald som målat
Hur ljuset strålat
I stoftets vrår;
Hur löjet njutit
Och sorgen ljutit
Sin tysta tår.
En man, jemt redo
Att hjelp beskära
Åt dem som stredo
För ljusets ära!
En man med sinne
För fädrens minne,
För tidens kraf;
En man som ärligt
Allt skönt och herrligt
Sin kärlek gaf.
En man med hjerta
För folkets strider,
För folkets smärta
I alla tider.
Som varm lik solen
Från talarstolen
Har slungat fram
Idéers skara —
Om ock med fara
För seklers dam!
En man som glömmes
Först sent i norden,
Fast nu han gömmes
I mörka jorden. —
Med kraft ej mattad,
Af döden fattad,
Blef kallt hans bröst,
Förr’n känslan svalnat
Och elden falnat
I lifvets höst.
Snart bäddad är han
Inunder kullen,
Tyst bördan bär han
Af kalla mullen,
Men vår skall komma
Och locka blomma
I dagen opp,
Ur rika hjertat
Af sorg ej smärtadt,
Ej tändt af hopp!
Och vi, som tiden
Än velat spara
För mödan, striden,
Och segrens fara;
Vi, som från griften
Till nya skiften
I lifvet gå,
Som han vi stånde,
Som han vi månde
Vårt orlof få!
Ty efter mödan,
Som målet hinner,
Dom öfver dödan
I stjernskrift brinner
På nordens himmel,
Trots stundens hvimmel.
Och lyder så:
I lust och smärta
Ett bättre hjerta
Skall aldrig slå!
Och nu må ljuda
Den sista sången,
Farväl vi bjuda’
För sista gången!
Farväl! sof stilla
Från lifvets villa
I jordens famn!
Ditt land skall gömma,
Och aldrig glömma
Ditt ädla namn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
