- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
5

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En del af ett regementes hsitoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

det ansågs förmodligen lagom att uppoffra dem för att
bevara de öfriga.

Och på nytt ångade den långa trainen vidare, tills
den en dag stannade vid en flod, öfver hvilken bron
verkligen sprängts i luften.

»Hvad skall nu bli af?» frågades sakta genom leden,
sedan de två skvadronerna suttit upp till mönstring.

Det blef att slå läger och vänta. Hästarne befunno
sig i ett högst bedröfligt skick och hvar enda karl i de
båda skvadronerna syndade mycket och länge medels
svordomar och hädelser, då han tänkte på de lysande
paraderna »hemma». Därefter lugnade sig alla
småningom och manskapet tog sig en välbehöflig hvila, medan
hästarne enligt order åto sig till litet hull.

Hvarannan dag levererade de outtröttliga tågen en
ny skvadron och efter en vecka var regementet fulltaligt,
hvarför öfversten anmälde det färdigt till aktion.

När dragonerna sent om sider anlände till floden,
hvars namn de ej kände, ingen annan tycktes heller göra
det, funnos redan 3,000 man infanteri före dem på platsen.
Och när de väntat ytterligare en vecka, påstods
armékåren utgöra 6,000 man. Hästarne hängde väl ännu
med hufvudena och snubblade allt emellanåt vid
öfnin-garne, men då alla visste, att de ej transporterats hit för
att motionera 800 stelbenta springare utan för att hjälpa
hennes Majestät Drottningen till en lysande seger, så var
det verkligen med sanna förhållandet öfverensstämmande,
när öfversten förklarade, att hela regementet brann af
begär att slåss.

Kommenderande generalen nickade belåten, han hade
denna dag mottagit precis samma rapport af ett halft
dussin andra öfverstar.

Under tiden roade armén sig med att stirra mot
flodens andra strand, där fienden uppgafs befinna sig. Hvarje
dag sken solen lika klar och varm, hvarje natt var mörkret
lika tätt och kylan kanske något skarpare, men inte ett
skott, inte en rörelse angaf, att en människa gömde sig
därborta. När den ytterligare väntat tvänne veckor på
att få se något, började hela armén skratta eller hvissla,
de där boerna måtte blott finnas till i vissa höga herrars
inbillning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free