Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En del af ett regementes hsitoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Det föreföll, som om soldaternas till hälften
miss-lynta, till hälften öfvermodiga tillförsikt äfven smittat
officerare. Efter ännu en veckas öfverläggningar och
sedan de ihärdiga tågen släpat ytterligare ett par
khaki-klädda infanteriregementen till södra flodstranden, gafs
order om attack. Den natten sof armén bättre än
vanligt och i daggryningen voro alla redo att med friskt mod
börja affären.
Hennes Majestät Drottningens irländska dragoner
väcktes midt i natten och sändes ut för att möta ett
be-faradt flankanfall. Karlarne skrattade, officerarne höjde,
förargade öfver de omständliga orderna, på axlarne, då
det gällde att slåss, slogs man, ingenting vidare. Och
bekymmerslöst drog hela regementet mot sitt okända
mål. Efter flere timmars ridt i en terräng, som hårdt
profvade hästarnes krafter, satt man af och patruller
sändes utåt alla sidor. Hvarenda karl var, hur otroligt
det än kan förefalla, nervös, och allas ögon vändes
spanande mot norr. Floden syntes ej längre och ej ett ljud
förnams. Sålunda återstod intet annat än att vänta,
och i den konsten voro de numera tämligen öfvade.
Solen hade varit uppe omkring en timme, när
plötsligt en häftig kanoneld började ljuda bakom dem. 800
karlar gjorde höger om och ansträngde förgäfves sina
ögon till det yttersta, 800 hästar spetsade öronen och
upphörde att tugga kornet i sina morgonrationer. På
en kvart voro emellertid alla vana vid smällarne och
oväsendet, men det oaktadt steg den nervösa
upphetsningen. Officerarne beto i sina mustascher, förutsatt
att de voro tillräckligt stora därtill, och hela regementet
drog en lättnadens suck, boerna funnos ändå på andra
sidan. Litet hvar mottog den vissheten som en gåfva
från höjden, ja, dragonerna kände sig underbart tröstade
däraf, de hade nästan fruktat, att alltsammans skulle
reducera sig till ett mycket misslyckadt skämt.
Ungefär en halftimme efter kanonadens början vidtog
gevärselden. Det var ett helvetiskt larm, som ej liknade
något förut hördt. Maskinkanonernas grofva basar
förmådde knappast öfverrösta kulsprutornas och gevärens
retfulla rassel. På detta afstånd lät det som ett
oafbrutet skrammel med järnbitar, det brummade och dånade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
