- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
7

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En del af ett regementes hsitoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

larmade och röt, så att trumhinnorna vibrerade och hotade
att springa sönder. Så tystnade det för ett par
sekunder, under hvilka några enstaka bösskott kommo som en
lisa för de pinade hörselorganen, därpå stämde ett halft
dussin kulsprutor upp ett ohyggligt slammer, som slet
sönder luften och kom ljudvågorna att likna fördömdas
kvidande i en evigt underhållen eld. Nästa ögonblick
sände kanonerna ut sina fördärfbringande laddningar
och själfva himlen tycktes färdig att störta ned. Larmet
stegrades till det otroliga, alla tänkbara ljud blandades
till ett ofattligt helt, kanonerna åskade ifrigare och
ifri-gare, kulsprutorna sjöngo en ändlös melodi och
gevärsskotten föllo så tätt, att flera hundra aflossades i samma
sekund.

Hennes Majestät Drottningens irländska dragoner
blefvo ursinniga utan att rätt veta hvarför. Med lätthet
lyckades de efter en stund skilja boernas kanoner från
sina landsmäns. De senare befunno sig närmare och
hördes följaktligen tydligare, men hur ihärdigt de än öste
projektilregnet öfver till andra stranden, saktade
motståndarnes eld ej af. Vissa stunder tycktes den till och
med ensam dominera och då stampade dragonerna i
marken och svuro så himmelshögt, att öfversten slutligen
fann sig föranlåten att taga vänstra knäfvelborren ur
motsvarande mungipa och kommendera;

»Tyst i ledet!»

Dragonerna svuro ej mindre för det, de svuro
endast litet saktare. Ifall eder varit tillräckligt verksamma
vapen, skulle snart ej en boer funnits lefvande kvar på
flodens norra sida, men nu måtte de ej, hur utsökta de
än voro, hafva gjort nämnvärd verkan, ty allt förblef
oförändradt i två sagolikt långa timmar. Under denna
tid steg öfverretningen till den grad, att öfversten lät en
skvadron till fots rycka ned mot flodstranden med
befallning att öppna en verksam eld mot fienden.

Skvadronen ilade bort, följd af de kvarvarandes
afundsjuka blickar. Det fanns bland Hennes Majestät
Drottningens irländska dragoner ingen, som ej var
öfvertygad om, att just han kunde gifva bataljen den afgörande
vändningen, och alla voro halft hufvudyra af begär att gripa
in hvar som helst och hur som helst, blott det skedde snart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free