Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En del af ett regementes hsitoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skulle eljes... före... före...» Längre kom
löjtnanten ej, ty med en svag smäll gled hans underkäk
in i sitt naturliga läge, och med en ytterst oreglementarisk
hållning red han tillbaka samma väg han kommit.
Det är otänkbart att gifva ens ett svagt begrepp om
den mängd nya och utsökta hädelser, hvilka skuro
genom luften, då Hennes Majestät Drottningens irländska
dragoner sutto upp för andra gången denna dag. Hade
man fått tro dem, skulle kommenderande generalen vara
en komplett åsna och stabsofficerarne barnungar, på hvilka
inte ens yngste trumpetarpojken ville nedlåta sig att vara
så ovettig, som de förtjänade. Emellertid drog sig
regementet tillbaka, de nedtagna tälten slogos upp, där de
stått kort förut, och allt var sig ungefär likt igen. Ifall
inte 8,000 man hört kanondundret och gevärselden och om
inte de döda och sårade funnits, skulle ingen kunnat tro
annat än, att någonting, som varit alldeles i sin ordning,
tilldragit sig. Nu var detta tyvärr omöjligt, allt för många
bevis funnos, att en batalj stått vid den namnlösa floden,
en batalj, som till på köpet förlorats. Och boerna? —
Dem hade ingen sett. Artilleriet och de regementen,
som lidit den största manspillan, visste blott, att en
otrolig mängd projektiler börjat hagla öfver dem, att
människor och hästar stupat till höger och vänster och att
de med torra gommar och bultande hjärtan krupit
baklänges, där de bort rusa fram.
Ett tungt allvar lade sig öfver hela armén. Och så
vidtogo de små motgångarne, som alltid följa de stora.
Den osynliga fienden fanns ingenstädes, närmare bestämdt
öfverallt. Patruller snappades bort midt på ljusa dagen
och järnvägen, som förde proviant och förstärkningar till
lägret, refs upp femton mil söder om detsamma, så att
manskapet fick svälta tvänne dygn. Sedan blef allt sig
åter likt, endast med den obetydliga skillnaden, att hvarje
karl, som af en eller annan orsak vågade sig utanför en viss
osynlig linje, dragen kring bivuakplatsen, sällan kom
tillbaka helskinnad, såvida han alls återvände. Det
förargligaste var dock, att ingen ens närmelsevis kände till, hvar
denna linje dragits. Obehagliga historier om boergubbar,
som lågo till hälften nedgräfda i jorden öfverallt rökande
sina pipor eller mumsande seg biltong, och mellan hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
