Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En del af ett regementes hsitoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
sig mellan deras linier och ställa till litet oreda, haglade
förebråelserna från högkvarteret. Då svor öfversten,
officerarne skreko sig hesa och manskapet surrade af ilska
likt retade bin, när man råkat knuffa omkull deras kupa.
Numera samlades regementet ej mer än en gång i
veckan till en bedröflig mönstring. I slitna, färglösa
munderingar och på hästar, hvilkas hufvuden hängde
ohyggligt nära marken, ställde det upp sig och en adjutant
red genom lederna för att anteckna förlusterna.
Rubriken »försvunnen» förekom sorgligt ofta på hans långa lista,
där »döde» och »sårade» ej heller saknades. På två
månader smälte regementets hästar ihop till hälften af sitt
ursprungliga antal, manskapet minskades under samma
tid med en sjättedel. Och alltjämt fortfor den tröstlösa
patrulleringen utefter järnbanan. Mil efter mil reds
fram och tillbaka och den enda märkbara följden däraf
blef en ny lista på saknade.
Karlarne, hvilkas lätthet att svära redan blifvit
antydd, voro nu sådana mästare i denna tvifvelaktiga konst,
att ingen af Hennes Majestät Drottningens irländska
dragoner mera öppnade munnen till annat än att framstöta
en ramsa fruktansvärda eder, så vida de ej inmundigade sina
magra rationer, och då kryddades vanligen knallarne* med
samma bäska saker. Trösten att möta fienden i öppen
strid förnekades dem helt och hållet, liksom hvarje annat
glädjeämne. Utan öfverdrift kan sägas, att de vadade i
bekymmer till knäna, deras sinnesstämning var närmast
att likna vid en hop anförvanters, hvilka nyss följt en kär
släkting till grafven. Att begråta gamla vänner var också
deras hufvudsakliga sysselsättning och vid hvarje
mönstring utspelades samma scener. När namnet 0’Halloran
ropades upp, kom svaret från närmaste kamrat: saknad,
likaså var förhållandet med Ned Turner och Terrence O’
Brien jämte ett halft dussin andra. Männen i ledet skuro
tänderna, svuro himmelshögt, knöto näfvarne och
lofvade att taga en lysande hämnd — och under tiden fortgick
allt som förut. . . allt . . . som . . . förut.
Som för att gifva en ursäkt öfver krigsföringssättets
hittills tarfliga resultat förklarades distriktet upproriskt.
Hela armén kände- sig lättad däraf utan att direkt begripa,
hvilka ändringar den saken skulle medföra. Men för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
