Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En del af ett regementes hsitoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
något som de ej heller underläto. Ungefär vid den tiden
hade kommenderande generalen fört halfva armén öfver
floden och en adjutant kom för att frambära hans tack
för det vackra anfallet. Därjämte tillkännagaf han,
att, eftersom regementet frivilligt intagit téten, det skulle
få äran utgöra arméns spets, hvarför öfverbefälhafvaren
anhöll att öfversten fortfarande behöll känningen med
fienden.
Det smickrade Hennes Majestäts Drottningens
irländska dragoner, att man trots den klena utgången
uppskattade deras goda vilja. Regementet satte sig på nytt
i rörelse och när det hunnit utför kullarne, d. v. s. utom
synhåll från den öfriga armén, stannade det, emedan
hästarne helt enkelt vägrade att gå vidare. Ett
trettiotal af dem voro totalt odugliga till vidare aktion och minst
hundra skulle säkerligen ej vara i stånd att flytta fötterna
ur stället på flera dagar.
Officerarne bleknade, dragonerna blefvo högröda och
öfversten såg melankolisk ut. Emellertid dög det ej att
göra invändningar, hur berättigade dessa än kunnat vara,
mot en i de artigaste ordalag öfverbringad order. De
sjuka hästarne — om manskapet talades ej — bildade
eftertruppen, sådan den nu blef, de öfriga ryckte framåt
•— tills vidare.
Och framåt bar det. Tvänne veckor tumlade
Hennes Majestät Drottningens irländska dragoner omkring
på de vattenlösa slätterna. Äran att utgöra arméns
spets kostade dem ungefär femtio man i döda eller
saknade, de oundvikliga saknade, och halfva antalet hästar.
När underrättelsen om, att fiendens hufvudstad intagits,
nått armén, räknade regementet knappt tre hundra
tjänstdugliga hästar, men då förstodo också alla, att de fyllt
en stor uppgift. Den kvällen hurrades det mycket i
lägret, och fastän inga andra än de irländska dragonerna
kunde skryta med att hafva sett fienden ens på afstånd,
visste alla, att en del af det förestående verket låg bakom
dem. Det var ej fritt, att de med en viss berättigad
nyfikenhet frågade, hur de skulle taga sig ut, när den
eller de återstående delarne fullgjorts.
Under tiden ingingo från dragonerna täta rapporter
om deras känning med fienden, och känna af hans när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
