Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Den ropande rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. II.
Den ropande rösten.
Den korta skymningen var förbi och mörkret bredde
sig med ens öfver slätten. För alla andra skulle
belägenheten varit ohygglig, de femton dragonerna och deras
två officerare hade befunnit sig i ännu obehagligare
situationer så många gånger, att ensamt därför deras oro ej
ökades. Hvad som i stället gjort dem mer än
betänksamma var den nedslående vissheten, att de blifvit
upptäckta och kanske jagades af en öfverlägsen fiende. Men
tröttheten förslöade dem och hindrade hjärnorna att
arbeta, på samma gång den gjorde musklerna så slappa,
att det föreföll dem omöjligt att lyfta ett finger till
försvar.
Plötsligt gnäggade en häst och sträckte vädrande
hufvudet åt ena sidan. Karlen på hans rygg spratt till
och höll inne. De, som redo bakom honom, stramade
på tyglarne och kamraterna framför gjorde detsamma,
när de märkte, att de andra stannat förut. Det blef om
möjligt ännu tystare i den lilla skaran, och med en ängslan,
som deras andliga och fysiska utmattning förvandlade
till ångest, frågade de tysta och nedslagna: »skola vi
ändtligen möta den osynlige fienden?» — Svaret så att säga
låg i luften, deras läge hade blifvit förtvifladt och det
knäckte den sista resten af motståndskraft. De kände
det nära nog som en tröst att slippa famla omkring med
förbundna ögon, verkligheten, hur obevekligt hård som
helst, var bättre än detta.
Hästen gnäggade på nytt, och ett par män inbillade
sig höra, att en annan svarade långt borta. Men när
kamraterna, som hviskande delgifvit sina misstankar,
buttert sporde: »hvar?» voro de ej i stånd att säga, om de
hört ljudet från höger eller vänster, framför eller bakom.
En minut sutto alla orörliga och lyssnade, men då
ingenting mer förnams, och ingen heller bestämdt vågade
påstå, att en främmande häst verkligen gnäggat någonstädes,
beredde man sig att rida vidare.
Trefvande genom mörkret vidtog åter och fortsattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/abroffer/0026.html
