- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
25

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

en kvart. Då höllo de bägge officerarne i téten in sina
hästar och lutade sig spanande fram öfver deras halsar.

»Tyckte ni inte . . .?» frågade den ene sakta.

»Hvad då? —- Nej, jag ser ingenting.»

»Kanske jag inbillade mig det, jag har varit
illamående ända sedan morgonen, men ...»

»Är ni sjuk, Stephens?»

»Åh nej!»

»Intet farligt, förmodar jag?»

Deras frågor och svar växlades hviskande, för att
manskapet ej skulle höra dem, tills hastigt officern, som blifvit
kallad Stephens, utbrast:

»Kennedy, det är något, som rör sig där borta.»

Tvänne revolverhanar spändes genast, och
mynningarne riktades in mot mörkret framför dem, hvarpå den
äldre af de båda officerarne halfhögt ropade.

»Hvem där?»

Intet svar hördes, men när frågan upprepats i
förening med en hotelse att skjuta, höjde sig en darrande
stämma ur ett par buskar strax bredvid dem.

»God» hvit baas*, inte skjuta på stackars svart man.

»Kom hit, karl!»

»Inte skjuta», gnällde den jämmerliga rösten, och
officerarne tyckte sig höra, hur tvänne tandrader
skall-rade mot hvarandra.

»Kom, eljest smäller det.»

En skugga liksom växte upp ur jorden, så tätt intill
hästarne, att dessa fnysande ryggade tillbaka.

»Håll dig på afstånd, karl!»

»Inte skjuta på stackars svart man, inte skjuta!»

Dragonerna hade hunnit fram till sina officerare och
bildade en halfcirkel kring mannen, hvars gestalt de
endast med stor svårighet förmådde urskilja.

»Hvarifrån kommer du?» började patrullens
befälhafvare. — Han talade fortfarande i samma dämpade ton
och höll revolvern stadigt riktad mot främlingen, som han
trots det rådande mörkret såg vara en af landets
urinvånare.

»Baas officer inte vred? — Neej, baas god, mycket

* Baas, kafferbefolkningens vanliga hälsningsord till alla hvita.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free