Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
god.» ■— Och kaffern närmade sig, görande min af att
kyssa den tilltalades fot.
»Smutsa inte mina stöflar med dina läppar, karl, utan
svara på frågan!»
Kaffern spratt till och rätade trotsigt ut sin ödmjukt
böjda rygg. Och med den för hans stam vanliga
lättheten att byta om sinnesstämning, sade han skadegladt:
»Baas van der Nath låter hälsa och säga: Baas
officer, den andra officer och alla femton soldater gifva sig
fångna.»
»Hvad tusan jollrar du, karl! Hvem är baas van der
Nath?»
»Fältkornetten kallas han af sina krigare.»
»Och hvar befinner han sig?»
Kaffern hade åter sjunkit ihop som en kusad hund
inför sin stränge husbonde och mumlade endast.
» . . . alla femton soldater gifva sig fångna.»
»Svara genast, hvar finns den där fältkornetten?»
Den svartes högra hand beskref en vid cirkel i luften,
innan han ånyo höjde sin stämma, i hvilken skadeglädjen
kämpade om väldet med hans tydliga fruktan.
»Där och där och där. Hans krigare ligga på
marken bredvid honom, alla färdiga att skjuta.
De båda officerarne lutade sig mot hvarandra och
växlade en innehållsrik blick.
»Omringade», sade bägge lika dystert och deras
hakor sjönko begrundande ned mot brösten.
Manskapet hade hört det korta samtalet med den
okände, som ställt sig i dess väg, och den tysta
förbittringen ökades. Men hvad skulle de företaga sig? Var icke
detta, som att med förbundna ögon krypa omkring i en
säck, alla utvägar stängda och döden lurande på sidorna.
Slåss tappert, som det anstod Hennes Majestäts soldater,
det kunde de . . . och hvad mer? Skjutas ned likt
skadedjur af en försiktigt gömd fiende, multna på en okänd
fläck och skrifvas upp som saknade för att glömmas, det var
allt.
»Gevär ut!» kommenderade emellertid
patrullbefäl-hafvaren, mer eggad af ett dunkelt minne om en plikt,
som bjöd honom försvara sig till sista andetaget, än af
hoppet att lyckas undkomma faran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
