- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
27

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

Dragonerna lödo af gammal vana, men de fumlade
slappt, kommandoorden hade saknat den segervissa klang,
de förut alltid varit vana att finna däri. Sablarne foro dock
skramlande ur sina baljor, karbiner och revolvrar gjordes
mekaniskt i ordning, och patrullen sökte inbilla sig, att den
formerade linie till attack. Men så snart den första
förvirringen upphört, sveko de för en sekund häftigt spända
nerverna och nästan med ångest stirrade karlarne ut i det
beck-svarta mörkret, hvilket som en vägg omgaf dem och knappt
tillät någon att se mer än konturerna af sina närmaste
grannar. Var det inte en galenskap, att rusa rätt mot
fiendens gevärsmynningar? Denna och en mängd liknande
frågor trängde sig oemotståndligt på dem och surrade
blixtsnabbt genom femton öfverretade hjärnor. Och intet
svar ljöd ur natten, blott den all handlingskraft förlamande
ovissheten högg rofgirigt sina hvassa klor i deras sinnen,
och oväntadt började en karl snyfta.

Sexton par öron hörde det och sexton modiga män
vacklade i sadlarna. Om ej en sista rest af disciplin
hållit dem tillbaka, skulle de allesammans instämt i
kamratens af ilska och smärta föranledda gråt. Det var
således slutet på visan. Tusentals mil hade de jagat den
snabbfotade fienden genom ett obekant land, på otaliga ställen,
hvilkas namn ingen längre brydde sig om att minnas, hade
de slösat med sitt hetsiga, irländska blod och nu nådde de
ändtligen sin tapperhets och sina mödors mål. Trötta,
halfslöa, uthungrade, kraftlösa vaggade de af och an som
säf för en häftig vind, utan förmåga att tänka en redig tanke
till slut. Två minuter sutto alla i hopplös väntan endast
kännande, att nu var deras mod brutet och deras krafter
uttömda.

Just i det ögonblicket skar en metallhård stämma
genom det omgifvande mörkret.

»Gif er!»

Det var inte en uppmaning, utan en i kort
kommandoton framslungad befallning, hvars triumferande klang
äfven sade: allt motstånd är gagnlöst.

Dragonerna hade redan insett, hur vansinnigt hvarje
försök till motstånd skulle varit. Och liksom genom en
tyst öfverenskommelse släpptes den ena sabeln efter den
andra till marken, kastades skjutvapnen, och trögt gledo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free