- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
37

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

sig som en bannad skolpojke, det blef en tröst att gifva en
läxa, hurudan den nu var, och iskallt höfligt afslutade han
det korta samtalet med ett:

»God morgon, mina herrar!»

Van der Nath nickade tyst och vände sig halft om,
beredd att gå, då hans följeslagare steg fram och med en
gammal mans halft trötta, halft otåliga motvilja för
ungdomens så ofta hänsynslösa öfvermod yttrade.

»Icke så, yngling, icke så! Tänk på den ställning, i
hvilken ni befinner er!»

»Jag förmodar, att edra ord ej innehålla en hotelse?»

»Bevare mig gud, från att hota en fånge, nej . . . nej!»
— Gubben, ty det hvita håret, som föll ned på hans axlar,
visade, att han räknade minst sjuttio år, tog ur en ficka
på sin vida röck fram en diger bok, som han öppnade. —
»Eftersom ni ej önska sofva, kanske ni ej ha något emot
ett samtal.»

Löjtnant Kennedy, som hela tiden fört ordet,
sneglade misstroget på boken i gubbens hand, innan han litet
försmädligt svarade.

»Ni behöfver ej besvära er med några
omvändelseförsök, jag är kristen.»

»Ack, hur många påstå ej det utan att ens veta, hvad
ordet kristen innebär.»

»Jag smickrar mig med att vara det, ingenting vidare.»

Fältkornettten rörde vid sin följeslagares arm, som
om han velat uppmana honom att afsluta den gagnlösa
ordstriden och gå, men gubben skakade energiskt sitt hufvud
och sade.

»Jag vill tala. •— Snart går solen, som lyser öfver både
onda och goda, upp till en ny dag, och den skall på nytt
finna, hur människorna endast göra det dumt och dåraktigt
är. Han, som förkunnade: frid på jorden och människorna
en god vilja, skall åter skåda att hans godhet blifvit
förspilld, att hans barmhärtighet blott åstadkommer glömska
af hans allmakt, och han, hvars tålamod ej vet några gränser,
skall ånyo märka, att den natt, han gifvit till ånger och
bättring, endast användts till nya förberedelser för det sämsta af
allt. O, I människor, som ljugen om en tro, den där ej
finns, och hycklen en undergifvenhet, hvars frukter äro
högmod, när skolen I inse, att vredens dag är nära!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free