Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
säkta detta? Blodsutgjutelse strider ju mot den religion,
vi alla bekänna, mot moralens bud, mot en civilisation,
hvaröfver ni med rätta äro så stolta. Brottslingarne
dödas och göras oskadliga, men hos er som hos oss, är det de
bäste männen, de oförvitlige och hederlige, som straffas.
Sofver verkligen de kristna nationernas rättsmedvetande
den eviga sömnen i denna punkt? Hela jorden är ju
människans fosterland, och hvar helst en människa finns, är hon
till för andra människors väl. Hur kan man då taga lif
från okända, hur kan man strida?
Ni svara, att ni lyda befallningar af dem, som
erhållit makt att utdela sådana. Men är det värdigt en
människa, utrustad med fri vilja att alltid lyda och aldrig
tänka? Hvartill tjänar då ert eget förnuft och hur kan
ni med förakt blicka ned på vilden, som litar på sina vapen
och låter dem afgöra tvisterna? En människa har
plikter icke blott mot andra, utan äfven mot sig själf och ju
högre hon tror sig stå, desto större äro hennes
skyldigheter. Och hvad krigen angår, har någonsin ett sådant
återställt mer än hvad andra redan förstört? Är vanan
att icke tänka så stor, att bildade människor verkligen
vilja sälja sin förstfödslorätt framför allt skapadt, blott
för att slippa bruka sina hjärnor? Hvad skola de då med
dem att göra? Att tänka, att begagna vårt förnuft, är
ju allt, hvad vi behöfva, och det enda, vi icke göra.
Hvarför, hvarför?
Det är många frågor, jag framställt, och alla veta
väl, hur de böra besvaras, men ingen handlar därefter.
Icke har mänskligheten kriget att tacka för sitt
framåtskridande, och det oaktadt finns det. Hvad betyder detta?
Och alla de män, kvinnor och barn, som olyckorna
i ett af krig hemsökt land drabba, hvad hafva de gjort
för ondt? Icke det minsta. De visste blott icke, hvad
ett krig var, skola de då straffas med förlust af lif och
ägodelar för sin okunnighets skull? De hafva låtit
vilseleda sig ... ja, men icke är det ett brott, som står i
rimligt förhållande till straffet. Och ni själfva, hvad veta
ni om kriget, detta eller ett annat? Lika mycket som
vi. — Ack, fred, fred! beder hela världen, och krig, krig!
svaras öfverallt. När skola väl människor sluta att
tillfoga hvarandra orättvisor?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
