- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
46

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

en annan stormakt, hvilken då skall åberopa ert
föredöme. Englands ära har hittills varit att gå i spetsen
för utvecklingen, att vara de svaga och förtryckta folkens
förkämpe. Och nu har det med ens svikit sin uppgift,
kastat bort sin bestämmelse för att vinna litet pengar,
sålt sin stolta förstfödslorätt för grufaktier i The Rand.
Vore ej många bland er bländade af en falsk patriotism,
som förblandar det ärofulla med förtjänsten på affären,
skulle de för länge sedan insett, hur ofantligt mycket ni
förlorat genom detta krig. Eller behöfver ett land för
sin storhet också friheten att göra orätt?

Och en annan fråga. Skulle ni anfallit en stormakt
af samma anledning som oss? — Jag tror det knappt och
icke ni heller. Det finns således ett slags politik för stora
stater, ett annat slag för små, en sorts moral för den
mäktige och en för den svagare.

Men låtom oss lämna detta. Det är blott en
obetydlighet mot det förräderi, ert land narrats att begå
mot hela världen.

Det blef en stor glädje här nere, när vi fingo höra,
att man i Europa sammankallat en fredskonferens, dit
representanter för alla folk inbjudits. Det blef stor glädje
bland oss, säger jag, ty nu skulle all fruktan vara onödig
längre, ett krig kunde ej gärna hota oss mer än andra,
då alla tvister hädanefter bilades på fredlig väg. Och,
som vi, drog hela världen en suck af lättnad.
Ändtligen, ändtligen! ljöd det ur flåsande strupar och beklämda
bröst, och där blef ny glans i dödströtta ögon. Det är
slut med splitet och tvedräkten, det tusenåriga riket har
kommit.

Ack, så vi bedrogo oss, så hela världen blef bedragen!
Ty knappt hade bläcket torkat på de äfven af er
under-skrifna protokollen, förrän ni släppte pennan och grepo
svärdet- Julnattens änglahälsning till människorna
vändes i ett hånfullt gapskratt, folkens första stora
fredskonferens slutade med ett krig. Och höjden af allt, under
det edra egna soldater blöda på ett främmande lands
slätter eller hoptals dö i usla sjuktält, som lämna regn och blåst
fritt tillträde, förkunna edra tidningar triumferande, att
er regent tecknat sitt namn under de beslut, som fattades i
Haag. Hade någon annan sagt det, skulle icke en man i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free