- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
49

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

mätet af denne magre torftigt klädde gubbe, att så djärft
kritisera allt, som han lärt sig vörda. Och den
omständigheten, att han framför sig endast såg en rad simpla bönder,
gjorde, att hans leende blef försmädligt och hans hållning
utmanande, han ämnade ej gifva vika för någon.

Missionären betraktade honom en kort stund, som
hade han säkert velat se, ifall den unge mannens ord
innehöll en vanlig fråga eller också dolde en dubbelmening.

Officeren uthärdade granskningen utan att blinka,
hans ögon fingo till och med en hårdare, kallare glans och
mötte den andres öppna blick med mörkt trots.

»Barn», sade gubben till slut mildt och vänligt, »jag
tillhör ingen nation, den, som förkunnar herrens ord,
tillhör alla.»

»Jag frågade blott, emedan ni talar engelska utan
någon brytning», ljöd det kyliga svaret.

»Ni misstar er», svarade gubben lugnt och hans
stämma förrådde ingen otålighet, ehuru han förstått den
försåtliga misstanke, som legat bakom den andres ord, »mina
föräldrar voro tyskar. Och nu, när ni vet det, skola vi ej
disputera om de åsikter eller den tro, en människa anser sig
böra lyda, emedan hon blifvit född på ena eller andra sidan
om en viss gränslinie. Svara mig ni i stället lika uppriktigt
på en annan fråga!»

»Låt höra!»

»Förhasta er ej, tag tid på er!» Han väntade ett
ögonblick och frågade sedan. »Vill ni tänka?»

»Nej», svarade den unge löjtnanten, utan en sekunds
tvekan eller dröjsmål och såg honom kallt rakt in i ögonen.
Instinkten hade lagt det från hans synpunkt enda riktiga
svaret i hans mun, och han hade fullkomligt rätt, hvartill
tjänade det väl att tänka, då det är vida bekvämare att lyda.
och andra åtagit sig ansvaret. Och det är så mycket mindre
skäl därtill, som endast den blinda lydnaden medför ära
och utmärkelse, jämte alla de fördelar, hvilka en vanlig
människa åtrår.

»Vi äro dömda», mumlade missionären klanglöst
och sjönk ihop som träffad af ett slag. Först nu tycktes
han inse, hur obevekligt hårdt ett krig kan vara. Och
det föreföll, som om han oaktadt sina ord nyss förut hyst ett
svagt hopp och som hade han för att vinna bekräftelse därpå,

Abrahams o]fer. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free