Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten - III. Under återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökt förmå fången till ett frivilligt medgifvande, hvilket i
och för sig själft, icke ägde något värde. Men den unge
mannens snabba, bestämda nej, framslungadt utan ett
ögonblicks besinnande, släckte obarmhärtigt den svaga
lågan. Och för andra gången mumlade han. »Vi äro dömda!»
Höjande ögonen mot himlen och med något i blicken
som gaf den en sällsam glans och förskönade den
jättestarke mannens grofva drag, sade fältkornetten gladt.
»Det afgör ensam en starkare.» Och han pekade uppåt.
»Ja», inföll missionären hastigt, »öfver allt och alla
råder himlarnas och jordens herre.» — Och lik en
stålfjäder, hvilken böjts ihop, tills den varit färdig att springa,
rätade han ut sig och tillade med oväntad styrka.
»Försynen låter aldrig orättfärdigheten triumfera. Herren
välsigne och bevare oss . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
