- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
52

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Under återtåget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

»Jag kan ej neka till det.»

»Nåväl, oss emellan, äfven jag har känt mig berörd,
däraf. Han trodde synbarligen på sina ord, och hvad
värre är, tusentals andra tro detsamma. — Kom, närmare,
få vi talas vid! — Så där ja. Det är dock en skön känsla
att ha en präktig springare under sig, inte sant! Man blir
en helt annan människa och tycker sig i stånd att våga
något . . . För tusan, se er inte omkring så där oroligt, man
kunde tro, att vi funderade på en rymning. — Se inte så
förvånad ut!» inföll han tvärt, då kamratens häpna ögon
mötte hans, och i en låg hviskning samt med en min, som
fullkomligt motsade hans ord, tillade den unge mannen:
»Naturligtvis göra vi ett försök att komma undan, ifall ett
tillfälle yppar sig, men . . . tyst!»

Ett par boer, hållande sina gevär, framför sig, redo upp
tätt efter dem och rättade sina hästars gång efter de
framför ridandes.

»Jag undrar, om de där gynnarne kunna engelska»,
mumlade den yngste af officerarne förargad. »Det blir
litet besvärligt att rätta sin konversation efter
bevakningens språkkännedom.»

»Bry er inte om dem, Kennedy!»

»Det kan aldrig vara ert allvar. För mycket beror på
den saken. Låt oss således undersöka, hur det förhåller
sig.» Och med samma obesvärade säkerhet, som han hela
tiden visat, vände den unge löjtnanten sig om i sadeln
och granskade anordningarne för affärden, »Inte illa»,
medgaf han om än motvilligt, då han såg, att för- och
sidopatruller utskickades samtidigt med att hela skaran på ett
tecken från fältkornetten satte sig i rörelse. Och liknöjdt,
som om den saken ej angått honom det minsta, mönstrade
han därefter de båda väktarne. »Hm, den långe är
bestämdt enfaldig, men den lille, mörke till vänster ser
fullfjädrad ut. Hör du, min gosse», vände han sig direkt till
den sistnämnde, din häst tycks nog vara uthållig, men han
är bestämdt inte snabbfotad.»

»Nej, en bösskula går fortare», svarade karlen lugnt.
»Och jag är en god skytt», tillade han kärft.

Officern bet sig i underläppen, hotelsen var för tydlig
att kunna missförstås.

»Jag bedrog mig ej», sade han sakta till sin kamrat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free