- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
54

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Under återtåget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

skulle vilja klandra oss, behöfva vi ej frukta, det finns
ingen, som i vårt ställe ej handlat på samma sätt. Hvad
de smärre staterna tänka, fråga vi ej efter, de våga i alla
händelser ej säga annat än vi önska, och skulle de vara nog
djärfva att söka lägga hinder i vår väg, äro vi tillräckligt
starka att tysta ned äfven dem. — Folken? — Bah! —
De följa kritiklöst sina ledare och få nöja sig med att skräna,
längre än till ord gå de aldrig. — Nej, Stephens, det är
just gamla Englands storhet att icke fråga efter andras
önskningar, och jag är stolt öfver att tillhöra en nation,
som utan fruktan för hela världens afund kan göra hvad
som helst.»

»Det finns dock en försyn.»

»Möjligt, men i så fall står den för närvarande på
vår sida, ty vi få rätt till slut. Ja, det dröjer kanske en
tid, och det är förargligt, men vi skola i alla händelser nå
det utstakade målet. En hel världsdel tillhör oss redan,
stora stycken af andra äro våra och den här med sina
outtömliga rikedomar lämpar sig utmärkt att helt och
hållet blifva det en gång. Hafven skola stanna i vårt
våld, vi, som börjat i rätt ände, ty med vattnet följer
landet. Det är blott skada att våra ledare gå så onödigt
försiktigt tillväga och knussla på de erforderliga kapitalen.
I det hade gubben där borta rätt, det finns ingen storhet
i planläggningen. Men få vi blott tid att ostördt fortsätta
på den inslagna vägen, äro vi snart färdiga med
enväldet, imperialismen, som man Gud bevars kallar det.»

»Ni är mycket ung, Kennedy.»

»Dess mer hinner jag uträtta», kom svaret snabbt
och helt inne med sin tankegång, fortsatte den unge
löjtnanten genast. »Friheten! — Ah, bah, när friheten
endast yttrar sig genom att pruta på driftkapitalet och
konvertera räntor på skulder till snåla konkurrenter, kan
den gärna gå all världens väg. Och var viss om, att jag
har rätt i hvad jag nu påstår, ingen skall sakna en sådan
frihet. — Fryser ni nu igen, Stephens?»

Den tillfrågade vände ett af kallsvett fuktadt
ansikte mot sin kamrat, men svarade ej.

»Ni får ursäkta mig», återtog den unga löjtnanten,
»men jag glömde, att er far är parlamentsledamot. Kanske
han rent af tillhör dem, som käbbla emot ministrarne —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free