- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
65

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Under återtåget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Oom[1] Jan har rätt», höjde sig ett par bifallande
stämmor.

Fältkornetten syntes ej hågad att gifva vika och
blickade bort till missionären, liksom sökande hjälp hos honom,
men denne sysselsatte sig endast med den sjuke och hörde ej,
hvad som tilldrog sig strax bredvid.

»Tåga vi rakt fram, stöta vi ihop med fienden»,
knotade fältkornetten och såg bedjande på ett par män, som
hade han velat förmå dem att gå öfver på sin sida.

»Så få bössorna tala», sade gamle Jan kort.

»Men de äro fler än vi den här gången, oom van Gracht.»

»De bli färre efteråt», skrattade gossen
bekymmerlöst i gubbens ställe och denne nickade gillande.

Det syntes att två partier voro representerade; de
betänksamme, som ogärna ville underkasta sig en lång ridt
men lika ogärna sökte striden, och de hetsige, som
föredrogo en kamp på lif och död. Besynnerligt nog var det
just de äldste och de allra yngste, som hyste denna senare
åsikt, och de förfäktade sin mening så ifrigt, att de mogne
männen gåfvo vika och läto dem råda, hellre än de tvistade.
Antagligen bidrog äfven den vid alla dylika tillfällen så
vanliga fruktan att synas fega i sin mån till deras eftergifvenhet,
hvad klokheten bjöd sköts undan och en karl sade på det
stillsamma sätt, som var utmärkande för hans landsmän:

»Vi kunna ju rida på den öfvergifna farmen, så komma
vi bra nog långt åt öster, men ha likväl inte mer än ett par
mil till passet.»

Denna jämkning tillfredställde bägge parterna och
ett kraftigt ja från hela skaran tillkännagaf, att man enats
därom.

Van der Nath såg sig öfverröstad, höjde på axlarne
och sade:

»Som ni vill, vi taga den kortare vägen.»

Rådplägningen var slutad och deltagarne däri skingrade
sig, en del af dem tydligen belåtna med att hafva drifvit
sin vilja igenom. Att en strid antagligen förestod
bekymrade ingen, de voro utledsna på det ansträngande
kringflackandet och föredrogo att våga något för att så mycket
förr få hvila ut. Deras recognoscering hade varat sex


[1] Farbror, Onkel. Vanligt tilltalsord bland boerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free