Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
de gått öfver ravinen och fortsatt mot nordost, då . . .»
Han stannade och skakade misslynt sitt hufvud.
»Då . . .?» upprepade missionären entonigt.
»Då komma de fram i närheten af Koopmans kraal
ungefär samtidigt med oss, och som våra hästar redan äro
uttröttade, ha vi ej stor utsikt att lyckas rida ifrån dem.»
»Och om de icke gått öfver ravinen?»
»I så fall hafva vi redan hunnit förbi dem och äro
utom all fara.»
»Och hvad mer, min vän.»
»Ingenting, nu måste vi fram den vägen. För det
första sparar den oss två dagsmarscher, för det andra har
jag sändt unge Huys, Zimmer och Jan före att recognoscera.
Du tror således, att en strid förestår?»
»Ja, men det betyder mindre. Ha rödrockarne ej
besatt passet mellan de båda kopjes norr om kraalen,
åtager jag mig att med femtio man hindra dem en hel dag.»
»Återigen blodsutgjutelse, återigen», suckade den gamle.
»När skall detta sluta?»
»Fråga icke mig», svarade fältkornetten undfallande.
»Jag gör min plikt, må hvar och en göra detsamma.»
»Plikt», inföll gubben bittert och vände sig både till
honom och löjtnant Kennedy. »Finns det ett mer
miss-brukadt ord än detta? Och hvilken dåligt tröst skänker icke
er plikt, fastän ni bägge fylla den hvar och en på sitt sätt.
Åh, vi människor, vi människor? Från hvar enda
predikstol i hvarje land förkunnas broderskärlekens bud, och när
vi lämnat kyrkan, gå vi ut att bryta mot det, som nyss
förut skänkt oss en underbar tröst och som vi gilla. Och
hvarför bryta vi? Emedan plikten bjuder oss det. Vi
skulle aldrig tillfoga hvarandra ondt, ifall ej plikten
tvingade oss därtill. Hur många slag af plikt finns det? — En
som bjuder oss döda, en, som bjuder oss hela såren, hvilken
är den rätta? — Ni där borta från öriket hinsidan hafvet
äga statsmän, hvilkas plikt det är att låta blodet flyta i
strömmar, och här möter er ett folk, hvars plikt det äfven
är att döda och döda. — Hur kunna ni två nämna ordet
plikt utan att känna ett styng i edra samveten? Plikt»
— hans gamla kropp skalf af undertryckt smärta och i en
knappt hörbar hviskning mumlade han flera gånger å rad:
»plikt, plikt, plikt.» — Han såg upp och mötte deras allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
