- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
73

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

tomma boskapskraalen omgifven af en låg stenmur och
innerst fårfållan jämte ett par öfvergifna kafferhyddor.

När de sista boerna svängde kring hufvudbyggningens
södra hörn och trängde sig in genom kraalens port,
smattrade ett dussin kulor mot husets väggar bakom dem och
sleto loss några flisor, hvilka surrade kring eftertruppens
öron.

Den förföljande styrkan hade insett det omöjliga i att
hinna boerkolonnen på den korta vägsträcka, som skilde
den från kraalens skyddande murar, och öppnade därför på
långt håll en eld, som likväl icke gjorde någon verkan.

Flåsande af ansträngning efter den skarpa ridten
föstes hästarne in i fårfållan, hvars höga och jämförelsevis
starka murar lämnade dem tillräckligt skydd mot fiendens
gevärseld. Under bevakning af fem man befalldes fångarne
att sätta sig bakom densamma mellan vagnarne. Medan
detta gjordes i en hast som utvisade att hvarje sekund
ansågs dyrbar, kröpo de öfriga boerna ned innanför kraalens
ruiner. De spredo sig öfverallt, sökande betäckning bakom
stenblock och upphöjningar, inväntande det, som snart
torde följa på den hotande inledningen.

Af samtliga boer syntes ej ett spår längre, de tycktes
hafva sjunkit genom marken, och hade ej de khakiklädda
männen, som tvekande höllo stilla ute på karoon, funnits,
skulle ingenting förtagit intrycket af den ödsliga taflan.
De långa skuggor buskar och stenar kastade förkunnade,
att solnedgången högst skulle dröja något mer än en timme,
och hade mörkret blott inträdt ansågo sig boerna säkra för
denna gång.

En bäfvande väntan fyllde luften. Försvararne höllo
sig orörliga på sina platser och till och med deras hästar
spetsade öronen liksom anande, att något mindre vanligt
förestod.

Af alla de människor, en ogynnsam slump fört ihop på
denna solbelysta fläck, hade ingen sett motståndarne förut.
De ägde personligen ingenting att förebrå hvarandra, de
tillbådo samma gud, voro af samma stam, hade samma
hudfärg och skulle eljes när som helst mötts som vänner. Och
det oaktadt kände de blott hat och beredde sig förbittrade att
taga hvarandras lif. De väntade otåligt med hårdt slutna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free