- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
78

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han är ej heller död, han lider blott, lider namnlöst,
ofattligt, vanvettigt af törst, hunger, sårfeber, svaghet,
insektsbett och sin egen hjälplöshet...

Den gamle mannen kallsvettas och vrider händerna,
då han ser sin son ligga där ensam och bortglömd. Gossen
är mer död än lefvande, han hoppas ej längre, hans
blåbleka läppar fälla meningslösa ord om barmhärtighet, han
gråter efter döden befriaren, som ej har tid att förbarma
sig öfver den redan döende stackaren, det finns så mycket
annat att uträtta på andra ställen. Den gamles ögon
vidgas af fasa... sonen har redan legat där två hela dygn.
Han är ej död ännu, han lefver ej heller. Likmaskar kräla i
hans sår, som han med sina skälfvande fingrar slitit upp för
att med nya plågor döfva de gamla, en underlig
oigenkännlig massa är hans starke, präktige gosse... och sol går åter
upp efter en fuktkall, dyster, evighetslång natt... det är
tredje dygnet... han är icke död ännu, icke ännu... och
ingen lefvande varelse finns i hela nejden, ingen annan än
en ful, ruggig asgam, som tåligt väntar, tills de sista, svaga
sprittningarna i det lefvande liket upphört.

Den gamle mannens hjässa är våt af kallsvett, han är
stel af skräck och med darrande läppar stammar han sin
första bön sedan barnaåren: Herre i himmelen, jag begär
ej mycket, men låt honom dö... dö... dö!

Nästa morgon tager han på sig den mask, utan hvilken
han ej vågar visa sig bland människorna och affärsvännerna
säga till hvarandra, sedan de tryckt hans kalla, benhårda
hand:

»En präktig karl, sådana behöfver landet många, han
är ett exempel.»

Den gamle ler inåtvändt, när han hör deras yttranden,
och tänker på aftonen.

— — —

En man föll.

En ung flicka dansar på en subskriberad bal, hvars
behållning, sedan omkostnaderna för lokalhyra, ljus och
betjäning afdragits, oafkortad skall tillfalla de sjuka och
sårade i fält. Hon har endast ogärna infunnit sig här, men
när man låtit henne förstå att ett uteblifvande kunde
misstydas, hennes trolofvade är ju på valplatsen, har hon gått.
Hon låtsar likgiltighet, spelar glad och dansar, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free