- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
84

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

åsen, bohaget togs i pant för småskulder till höger och vänster
och hela den sorgliga historien om armod och elände
upprepades i alla sina bedröfliga detaljer. Hon stod handfallen
inför detta och lät det ske utan att våga säga något. Hon
hade feber i blodet, sprang gata upp och gata ned en hel dag,
och så hon blygdes utan att rätt veta hvarför, och det
ökade hennes skam ännu mer. Släktingar ägde hon inga
i den stora staden, och bekanta ... ja, de lyckades knappt
försörja sig själfva. Hon tiggde, först arbete . . . hvad som
helst, sedan en slant till bröd. Men öfverallt sträcktes
händer fram och ljödo gnällande stämmor, som bådo. Hon
var inte ensam, tusentals soldathustrur funnos, tre gånger
så många barn gräto. Det var stor nöd i landet och
gif-varnes hjärtan blefvo hårda, ty kriget varade länge, och
de, som skreko högst, blefvo först hjälpta. De, som gömde
sitt elände såg ingen. Hon var bland dem, hon teg, af
stolthet inbillade hon sig, men det var af ånger.

Hon sof några nätter i portgångar och bland bråten
på en obebyggd tomt, till slut sällskapade hon med en,
som öfvergifvit sin hustru och sina barn, delade hans läger,
ty hon frös och svalt och lifvet är kärt, och han skaffade
henne några matrester då och då. Hon lärde sig dricka
dålig sprit, snattade ibland, förföll helt och hållet, nöden
demoraliserar och familjebanden voro slitna. Hon lade sina
snyftande små i en aflägsen vrå, strök omkring hamnens
krogar för att söka sälja sin kropp mot en kopparslant till
bröd åt barnen och glömde sin man, soldaten, men glömde
ej sin ånger.

En dag slog den andre, till hvilken hon alltid
återvände för att få en klunk ur buteljen med den vattenklara
vätskan, som kylde så skönt och brände så starkt, som gaf
glömska för stunden och ökad ruelse efteråt, slog hennes
lille gosse. Då gick hon och stod med ett barn på hvardera
armen åter på gatan.

Hon gjorde ett sista försök att skaffa sig hjälp, men
hon ägde inga papper, som bevisade hennes rätt till
understöd af allmänna medel. Hon var en eländig, förfallen
drin-kerska och blef ej trodd. Att hon slarfvat bort sina
papper var en beklaglig tillfällighet, som ingen gaf sig tid att
rätta, stora intressen stodo nu på spel, hon var blott en
bland många och stöttes undan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free