- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
86

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

Det var först sjukdomen och ... ja, sedan vet jag inte mer,
—• Men gossen, åh min lille, älskade gosse, han skall också
dö snart, ingenting kan rädda honom. Och därför skall
jag också göra min plikt, jag skall befria honom från
ytterligare plågor.»

Och medan människomassan hurrade, kanonerna dånade,
fanorna fladdrade och regementsmusiken spelade upp en
paradmarsch, klämde den febersjuka kvinnan sina magra,
benhårda fingrar om barnets hals och började kväfva det.

»Aj, mamma, du gör mig illa», hviskade barnet.

»Kära, kära gossen min, mamma vill dig blott väl. ..
tyst, tyst, gullet mitt, det blir lättare så här. . .»

Han öppnade matt sina ögon och såg frågande på
henne, och hon kysste lidelsefullt hans blåbleka läppar
utan att släppa sitt tag.

Så dog den andre. Och medan hurraropen stego
mot skyn, musiken stämde upp ett nytt stycke och solen
glittrade på de många hundra gevären, sjönk en utsvulten,
halfgalen kvinna ihop vid en husvägg och utandades sin sista
suck, sedan hon spillt resten af sina krafter på att göra det
enda, som stod i hennes förmåga, för sitt barn.

En gammal välklädd herre framför vände sig från det
lysande skådespelet på gatan och såg ned mot kvinnan
bakom sig.

»Nej, hon har svimmat, antagligen af glädje öfver
att se de raska gossarne», sade han välvilligt.

En läkare fanns händelsevis i närheten och han
undersökte henne flyktigt.

»Död!» Han höjde på axlarna. »Och barnen med!»

»Väl inte af glädje öfver... öfver...» den gamle,
vänlige herrn frågade inte mer.

»Svält», svarade läkaren lakoniskt.

Och den oundviklige människovännen, som skrifver
långa artiklar om nöden, och tager bra betalt för sitt besvär,
som skramlar ihop duktiga kollekter åt rättroende fattiga
och räknar sig till godo en dryg procent för omtanken;
som anordnar lyckade bazarer, där kostnaderna för
dekoreringen skulle rädda hundraden, trädde fram och började
hoverande:

»Detta är en beklaglig tillfällighet, som icke har något
med kriget att göra ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free