Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
bakom fårfållen erbjöd heller intet skydd längre; ett par
kulor hade susat genom vagnarnes öfverklädnad och rispat
sönder tältduken däri; en häst sårades i hufvudet och
skenade utåt karoon, dragande några skrämda kamrater med
sig.
Det blef outhärdligt innanför stenhögarne. En ung
man fick skuldran genomborrad af en förlupen kula och
då han kvidande sökte krypa undan krossade en ny kula hans
ena armbåge. Hakan på en gammal gubbe slets upp och
blodet, som sprutade fram ur såret, färgade hans långa
hvita skägg. Med vidöppna ögon stirrade han ut i
rymden liksom för att fråga hvad detta var, under det att sakta
jämmer trängde ur hans strupe. En minut efteråt sjönk
han ihop och blef liggande, en projektil hade gått rätt
genom hans hufvud och plattades mot stenarne bakom
honom. Hån blef den andre döde.
Försvararnes belägenhet var förtviflad. På trettio
minuter hade allt ändrat utseende och blotta tanken på
en flykt syntes dem vanvettig, utsatta för korselden från
två håll skulle de stupa till sista man, så vida de ej —- ingen
hade ännu omsatt tanken i ord, men en hvar hoppades,
att hans närmaste granne skulle äga mod att uttala den —
gåfvo sig på nåd och onåd. Kraalens ruiner lämnade
endast betäckning åt ett håll, de, som krupit ned vid den norra
muren, utsattes för kulorna från söder, och med dem, som
lågo vid motsatta sidan, var förhållandet detsamma. Den
trygghet, som vissheten om att hafva ryggen fri skänker,
ägde de ej längre, och dessutom tvingades de att använda
hela sin vaksamhet för att skydda sig framifrån, hvilket
ensamt det var ansträngande nog, ty så fort en hatt visade
sig öfver stenarna, snuddade strax ett par kulor vid den och
ägaren kunde prisa sig lycklig att ej blifvit dödad på
fläcken.
Engelsmännen gledo långsamt men säkert närmare,
luckorna mellan deras tre afdelningar voro fyllda med ett
par troppar från reserven, deras flyglar bredde ut sig åt
öster och det var lätt att beräkna när allt skulle sluta.
Som en hagelskur smattrade deras kulor mot stenarne,
sökte och funno hvarje springa, surrade in öfverallt, från
vänster och höger eller framifrån.
Försvararnes upphetsning växte, enstaka jämmer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
