- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
94

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

rop förnummos, klagande skrin ljödo, handlingar, hvilka
under andra förhållanden skulle kallats bevis på mod och
dödsförakt, utfördes i ett slags vild yrsel. En medelålders
boer började högt sjunga en psalm och ett par försökatt
instämma gjordes, en yngling bredvid honom grät och en
karl, som i ett anfall af sinnesförvirring reste sig upp,
slungades genast till marken med två kulor genom underlifvet.
Den kallblodighet, som vanligen är ett utmärkande drag i
boerns karaktär var försvunnen, dödsfruktan hade gripit
männen och klämde dem mellan sina järnfingrar, De,
som första gången befunno sig i elden, hade hopplösa och
darrande krupit ned mellan stenar och i gropar, lämnande
åt kamraterna att fortsätta den gagnlösa striden. Gamla
legender om segerrika fäktningar, utkämpade man mot man,
sväfvade väl dunkelt för deras skräckslagna sinnen, men
detta var något helt annat än de föreställt sig. De erhöllo
ett klart begrepp om hvad ett nutida krig i verkligheten är
och hvilka oerhörda fordringar, den så högt prisade
tapperheten ställer, på en människa. Att i en på förhand väld
och väl skyddad ställning ösa ett regn af kulor öfver en
fiende, som stormar, var en barnlek mot detta. De lågo
utsträckta på marken, öfver och omkring dem surrade i alla
riktningar, utan en sekunds uppehåll, en svärm af dödens
budbärare, hvarje den minsta rörelse var farlig och kunde
lätt kosta ett lif, och fienden kröp alltjämt närmare och
närmare, slöt ringen kring dem och snart, kanske redan om
några minuter, brusade hans kulor in i kraalen från alla
sidor.

De engelska officerarne hade lärt sig åtskilligt af de
stora förlusterna i föregående bataljer. Den tid, då de i
sorglöst öfvermod kommenderade trupperna till
manna-ödande frontangrepp på nästan ointagliga ställningar,
var förbi; med näsorna mot marken listade de signumera
framåt, ösande ett oräkneligt antal projektiler öfver
försvararne. De utförde kringgående rörelser, lurade ut
motståndarens svaga punkter och lagade framför allt, att de
ägde en obestridd öfvermakt.

Så som det gått i dussintals andra fäktningar, gick
det äfven här. Hvarje kula, som slungades ut, hade ett
bestämdt mål: en fläck, där åttio fiender lågo
sammanträngda bakom en hop lösa stenar. Icke ens hvart hundrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free