Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
var strax på fötter igen, betänksamt kliande sig i håret, det
var en tråkig historia att till fots befinna sig ute på karoon.
Rådlösa stodo de tre männen kring den döda kroppen,
tills gamle Jan slutligen afgjorde, hur de skulle förhålla sig.
Han ämnade bestiga kopjen för att få en öfverblick af trakten,
Zimmer kunde taga hans springare så länge, hvarefter de
båda andra fingo fortsätta genom passet. Endast
motvilligt lydde de unge männen. De redo omkring klipporna,
medan Jan ansträngde sina stela ben med at klättra uppför
deras skrofliga sidor. Hunnen halfvägs till toppen, ropade
han något ned till dem och Pieter Huys lämnade sin häst för
att höra hvad han ville; det var inte vanligt, att den gamle
Jan van Gracht svängde armarne som ett par
väderkvarnsvingar. Det tog blott några m’nuter för den vid sitt
hemlands berg vane boern att komma till sin äldre följeslagare,
som ifrigt pekade mot norr.
»Ser du, där, Pieter, hvad! Det är bestämdt inga
röd-nackar, som tåga öfver karoon på det sättet.»
Pieter Huys skuggade med handen för ögonen och såg en
större kolonn norrifrån marschera rätt mot den plats, där de
befunno sig. En stund förblef han lugn, så bröt han ut i
ett stormande jubelrop.
»Det är de våra, kommendanten tågar söderut.»
Gamle Jan hade tagit fram sina glasögon ur en ficka,
satte dem mycket omständligt och långsamt på näsan och lät
blicken glida öfver landskapet från norr till söder. Under
honom låg på båda sidor den milsvida slätten, öfver hvars
röda, jämna yta en liten samling karoobuskar här och där
drogo några oregelbundna streck.
»Hm», sade han och skakade betänksamt sitt hufvud,
»där komma de våra, men de äro flere mil borta, ännu och
där», han hade vändt sig åt söder, »rider van der Nath som
för lifvet. Hvad har han så brådt för, jag tycker inte om,
att de fara fram likt galningar, det är sannerligen inte lätt
att hvarken höra eller se med en dylik fart. Nå, nå, vi få
väl varna dem, på det där viset äro de inne bland
rödnac-karne om en halftimme.» — Jan spände hanen på sin bössa,
siktade utåt slätten och sköt. — »Hoppas de höra knallen
och begripa meningen. — Jo, de stanna och . . . aha, de
svänga af åt höger. Nå, det är en klok karl, som rider i
spetsen, han förstår sin sak.» — Och förnöjd laddade Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
