- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
101

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IOI

på nytt, under det han med en pratsjuk gubbes omständliga
talförhet fortsatte: » Nu ångra allt rödnackarne att de släppte
oss tre fram, men det är så dags det. Hm, hm, hit hinna
de våra ej, men kraalen är bestämdt inte något dåligt skydd.
Pieter, min gosse, om vi hade tid, skulle du få se ett vackert
skådespel, men du får allt rida mot kommendanten och
bedja honom skynda litet, de där rödnackarne äro säkert
en fyrahundra stycken. Fyrahundra af dem äro inte
mycket för åttio af de våra, ty en boer är lika god som tio
röd-nackar, det vet nog jag, som skjutit på dem förr, men det
är onödigt, att vi spilla vårt blod i småstrider, det är mycket
bättre att taga dem till fånga. Rid allt hvad hästen orkar
springa till kommendanten och bed honom skynda, hvarje
minut han dröjer kan kosta en människas lif och då är det
enklare om du svettas litet. Gif dig af, min gosse, men säg
först åt Zimmer, att han underrättar fältkornetten.
Abraham van der Nath är min vän och det skulle göra mig ondt,
om något händer honom i striden, och man skjuter alltid
säkrare, när man vet, att hjälp finns i närheten, jag känner
till den saken, jag, som varit med om dylikt ett par gånger.
Skynda dig, sade jag, och spar hvarken dig själf eller kraken,
en häst kan du få igen, men en död människa är och förblir
död.»

Gamle Jan van Gracht nickade gillande, då Pieter
Huys störtade utför klipporna, i förbifarten skrek några
ord till Zimmer och sprängde bort. Sedan tog gubben sitt
gevär under armen och klättrade långsamt ned till kopjens
fot igen, där han inrättade det så bekvämt som möjligt
åt sig och afvaktade händelsernas gång, beredd att deltaga
i striden, så vida en fiende kom inom skotthåll. Att han
utsatte sig för en stor fara genom att ensam fatta posto
ett par mil från sina vänner, föll honom ej in, fastän sjuttio
år ansåg han sig lika god som tio reguliära soldater och
gällde det, bytte han skott med dubbelt så många. Gamle
Jan var mycket halsstarrig och bedömde den nya tidens
krigare med samma trotsigt föraktfulla högmod som han och
hans kamrater från forna tider efter Amajuba talade om allt
engelskt.

Af de tre spejarne hade Zimmer på sin lott erhållit det
svåraste uppdraget. Så länge han befann sig inne i passet
tänkte han ej vidare på vanskligheterna däri, men när han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free