- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
104

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io4

nåde bland några mjölkbuskar i en liten fördjupning. Hans
hatt var borta, geväret hade han tappat och när han till
slut vågade känna efter, hur kulan tagit, fann han, att den
endast lämnat en ömmande valk efter sig tvärs öfver
hufvudet. Hans beklämda bröst lättades af en djup suck,
och han fortsatte på nytt. Till hans förundran hände intet
mer, han var ändtligen framme, gled in genom en öppning
i muren och nedsölad af det röda dammet, med kläderna i
trasor och våt af svett sjönk han ihop bredvid fältkornetten.
Han kom ej en sekund för tidigt och prisade sig lycklig att
hafva vågat lifvet, den nytta budskapet gjorde uppvägde
risken.

Den korta skymningen skulle snart inträda.
Boernas kulor sprutade ut genom hvarenda remna i, öfver och
bredvid stenhögarne, men engelsmännen blefvo dem
ingenting skyldiga. De ville hafva slut på saken och ämnade ej
låta en handfull förtviflade uppehålla sig längre.
Befäl-hafvande officern sköt ihop sin kikare, stoppade den i
fodralet, drog sin sabel och vinkade åt reserven. Fyrtio
man marscherade uppför slootens sluttning, formerade sig
och tågade ut på karoon. Det hårdnackade motståndet
förargade dem, de ansågo sig hafva väntat länge nog och tänkte
ej lägga fingrarne emellan. Majoren såg efter sin sista trupp
och smålog belåtet, karlarnes hållning var ypperlig. Innan
han förenade sig med dem för att personligen leda
angreppet, såg han sig omkring. Han gjorde det helt mekaniskt
och utan någon bestämd afsikt, men sedermera lyckönskade
han sig därtill. De bägge kopjerna tycktes hafva fått lif
och . . . och . . . hans kikare slets upp ur sitt fodral och
riktades mot nordväst. Misstog han sig eller var det en
verklighet . . .

Öfver slätten bakom honom trafvade en lång rad ryttare
söderut. Deras hästar lågo som remmar utefter marken,
den engelska styrkans återtågslinie var redan afskuren,
och i norr och öster sprängde nya afdelningar fram.
Passet hade blifvit en jättemun, som spydde fiender öfver
slätten. Kikaren föll ur majorens hand, som förts upp till
pannan, där svettpärlorna pressades fram. Han hade
blixtsnabbt uppfattat ställningen och såg, att allt var förloradt.
Under det att hans män omringade kraalens försvarare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free