Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io5
inneslötos de själfva af en öfverlägsen styrka. Det var en
af de oförutsedda händelser, hvarpå ett krig är så rikt.
Majoren hade beräknat hvarje möjlighet, ledt sina soldater på
ett sätt höjdt öfver beröm och höll redan resultatet af sin
konst i handen, och just som han skulle sluta den för att
gripa sitt rof, drog slumpen ett stort svart streck öfver
alltsammans och förvandlade hans triumf till ett förkrossande
nederlag.
Ett kanonskott dånade plötsligt från passet och en
granat kreverade ute på karoon. Den förorsakade väl
ingen skada, men åstadkom i stället ett afbrott. Allas ögon
vändes mot norr, de höjda gevären sänktes och en tystnad,
som verkade mer förlamande än larmet nyss förut, uppstod.
Så smattrade gevären åter och döden skördade, där
människor sådde. Ett andra kanonskott medförde bättre
verkan, granaten sprang midt i den ena skyttelinien och
några skrämda soldater rusade upp för att flytta sig.
Kanonernas inblandning kom som en oerhörd öfverraskning
för alla, och när engelsmännen ändtligen fått klart för sig
hvad som inträffat, upphörde deras eld efter hand. De
nykomnes kringgående rörelse hade utförts så snabbt och
säkert, att de, hvilkas intresse helt och hållet fängslats
af den pågående striden, ingenting märkt, förrän allt var
för sent att ändra.
När den tredje granaten med ett ilsket hvisslande slog
ned tätt bredvid den andra, vände majoren sig till den ende
officer, han hade behållit hos sig.
»Se där», sade han och räckte den andre sin näsduk,
»bind fast den vid er sabel och rid dit bort!»
»Major Foley!»
»Ja, ja, jag vet, men det tjänar ingenting till. Innan
manskapet hinner hit och får hästarne i ordning äro de där
inpå oss. Det är möjligt, att vi hinna samla folket här,
men hvad inträffar sedan, tror ni? De där ute sopa bort
oss med ett par salfvor, och slipper en del undan dem, krossa
de resten med kanonerna.»
Officern stirrade på sin förman och såg honom förstulet
syssla med sina ögon, öfver hvilka en fuktig dimma bredde
sig. Han böjde sitt hufvud inför det oundvikliga, tog emot
näsduken, besteg sin häst, som en soldat utan order ledt
fram, och sprängde af mot norr. Under ridten knöt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
