- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
109

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fäktningen vid Koopmans kraal - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ic>9

Med två raska språng var löjtnant Wilkes vid
soldatens sida och drog honom tillbaka. Hans skott var det
sista, som lossades i fäktningen vid Koopmans kraal, och
det dödade löjtnant E. W. Stephens i Hennes Majestät
Drottningens brittiska armé.

KAP. VI.
Under Afrikas himmel.

»Det var en mästerligt utlagd fälla», sade major Foley,
sedan han öfverlämnat sin sabel till kommendant du
Wallou. Och liksom för att fritaga sig från allt ansvar
för oskicklighet, tillade han: »Jag undrar, om inte hvem
som helst gått däri.»

»Det var ingen fälla, det var en helt vanlig slump.»

Svaret öfverraskade synbarligen majoren, ty han vred
förvirrad sina långa, röda mustascher mellan fingrarne och sade:

»Nej, men herr kommendant, ni medger väl ändå ...»

»Ursäkta afbrottet, herr major, men jag visste inte,
att några engelsmän funnos i närheten, och jag var för långt
borta att höra ett ljud af gevärselden, men jag blef
underrättad om hvar ni lågo. Jag skyndade mig, vi ha goda
hästar, som ni kanske vet. . . och det öfriga känner ni lika bra
som jag.»

»Jag begriper», mumlade majoren nedslagen,
»fält-kornetten visste, att ni var i antågande.»

»Nej, han trodde mig vara hundra mil härifrån.»

»Men då förstår jag inte alls, då . . .»

»Det förhåller sig som jag redan sagt, herr major,
slumpen och ingenting annat förde mig hit i rätt tid.»

Major Foley skakade sitt hufvud och såg tviflande
på sina officerare, hvilka stodo bakom honom. Officerarne
smålogo förbindligt, men en tydlig misstro lästes i deras
drag; de funno det helt naturligt, att en fiende ej ville lämna
några upplysningar om sin marsch ens till fångar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free