Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsyn. När fiendens enda reguliära trupp såg sådan ut,
var det lätt att däraf sluta sig till de öfrigas värde. En
hop kafferkuskar sprungo larmande ut och in mellan
vagnarne, fodrade hästarne, putsade och fejade samt utförde
alla de hundratals olika småsaker, som måste göras under
en rast. Boerkrigarne sträckte ut sig kring stora eldar eller
drefvo makligt fram och tillbaka med pipan glimmande i
munnen. Nu sedan mörkret brutit in, tedde de sig rent af
bedröfliga för betraktaren. Deras trasiga rockar slängde
om dem, de grofva stöflarne sattes hårdt mot marken och
slokhattarne höllo deras ansikten i en skugga, genom hvilken
blott ögonen lyste. Från ett ställe sjöngo några skrofliga
stämmor en psalm och när den slutats trädde en dammig fält-"
kornett fram, blottade andäktigt sitt hufvud och började
predika.
Officerarne som sågo allt detta, beto sig i läpparne.
Det retade dem att hafva besegrats af denna indolenta
bondhop, hvars sammanhållningsförmåga de visste vara så
löslig, att nästa motgång skulle skingra halfva skaran, åt alla
väderstreck. Men de tröstade sig med, att öfvermakten
varit dem för stor, och den slump, hvarmed kommendanten
artigt sökt lugna dem. De utbytte hviskande frågor med
hvarandra, där de trefvade sig fram i mörkret eller klefvo
öfver en sofvande boer, som hållande geväret i handen
slumrat in midt i deras väg; hvem var du Wallou, hvem hade
egentligen hört talas om honom förut? De hade fäst sig vid
hans omsorgfullt blankade stöflar, hans nära nog eleganta
kostym, den lediga hållningen och hans obesvärade
samtalston. De gissade på en utländsk officer, men visste ej
hvilken, då de flesta främlingar brådstörtadt dragit bort
igen, sedan nederlagen börjat följa de stora segrarne.
Lyckligtvis behöfde de ej vänta länge på att få en del
af sin nyfikenhet tillfredsställd. Så snart de anländt till
den plats midt i lägret, där kommendantens kaffertjänare
bredt ut en duk på marken och jämte majskakor samt smör
plockat fram hela högar med engelska konserver, började
du Wallou själf.
»Innan vi sätta oss till bords torde det ej vara ur
vä-ogen, att jag presenterar mig, jag för min del vet
nämligen knappt något, som inverkar mer störande på matlusten
än ... än fruktan att ej befinna sig i godt sällskap. Alltså»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
