- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
114

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

sig om efter något drickbart, får jag besvära er att langa
ett par buteljer öfver bordet.»

Fångarne höllo nära nog på att glömma, hvar de
befunno sig. Denna supé midt i vildmarken var som en dröm
ur Tusen och en natt, kommendantens för det mesta
harmlösa, men stundom litet uddiga skämt utgjorde en glad
taffel-musik, som endast blef så mycket trefligare att höra till
följd af hans mäns buttra tystlåtenhet. Strid och nederlag
funnos ej längre och allt efter som hungern stillades började
en slapp belåtenhet smyga sig öfver dem.

Och de hardt när otroliga motsatser, som bordsgästerna
bildade, tjänade endast till att förhöja det egendomliga i
situationen. Du Wallou lämnades ur räkningen, han var
europé ända ut i fingerspetsarne och hade mycket litet
gemensamt med sina landsmän, men ett par större kontraster
än major Foley och fältkornett van der Nath var det svårt
att hitta. Bägge voro högväxta män, men därvid slutade
också beröringspunkterna. Belysta af det fladdrande
skenet från en eld bakom dem, visade de sig som tvänne helt
olika typer.

Majoren med sitt stora hufvud, sin friska hy, de
väldiga knäfvelborrarne och sin starka, något skällande,
stämma, var en goddagspilt, som nyss måst lämna whistbordet
och räfjakterna för ett tråkigt arbete efter hvars snara slut
han längtade och som ej intresserade honom det minsta.
Under tiden fullgjorde han sina skyldigheter på ett utmärkt
sätt och uthärdade fälttågets strapatser, men han föredrog
att hvila sig, det var trefligare och påminde osökt om
gamla England. Han deltog högröstadt och godlynt i
replikskiftet och visade därmed att en engelsk officer kunde
sköta konversationen lika väl som en fil. doktor från ett par
europeiska universitet.

Tre steg ifrån honom satt tyst och sluten
representanten för de två små folk, som visat sig äga förmågan att skaka
de blodiga nederlagens följder från sig och börja om och om
igen, äfven sedan allt var slut. Van der Nath hade lagt af
sin bredslcyggiga hatt och satt där med det tofviga håret
hängande öfver axlarne och en smutsig trasa bunden kring
pannan för att hindra blodet att rinna ur ett skrubbsår.
Hans små ögon blickade än vänligt, än undrande från den
ene till den andre och medan han litet emellan strök sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free