- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
115

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

långa skägg, gjorde han aktningsvärda bemödanden att
sätta sig in i det, som nu tilldrog sig kring honom och
deltaga i skämtet. Men främlingarnes eleganta yttre ökade
blott hans förlägenhet, så fort han såg ned på sina egna
klumpiga stöflar, af hvilka den ena, som spruckit upp,
genom hålen på en grof strumpa obehindradt läto tårna blicka
ut i världen. Hans kläder sutto illa och voro lappade, hans
hår var okammadt och han visste med sig, att han ej tänkt
på tvättvatten under två dygn. Han satt och kände sig
bortkommen lik en blyg bondpojke, som af misstag råkat
med på en bättre bjudning. Han var generad för sin
osnygghet, som så tydligt föll i ögonen bredvid dessa trots
fältlif-vets mödor välklädda herrar, och han beundrade dem som
ett godt barn beundrar bättre lottade medmänniskor, hvilka
han vet sig ej kunna likna.

Det var icke afund de nya tankarne födde, blott ett
stilla vemod, öfver de stora olikheterna mellan tvänne
folk, som aldrig kunde mötas annat än i fiendskap. Men hans
hjärta var oåterkalleligt bundet vid de hederliga bönderna,
han älskade dem för högt att ej känna som de i allt.

Ja väl, han var bonden, som en slump fört in bland
herremännen; på att han var segraren tänkte han däremot
icke alls. . Och hvad han beundrade den högröstade,
gladlynte majoren, hvilken förde sig som en jämnlike bredvid
kommendanten. Ja, ja, han representerade en nation stor
nog att ej behöfva räkna motgångarne, han tillhörde de
slutliga segrarna och kunde vänta. Van der Nath förnam
en kall rysning utefter ryggraden, hans lilla fattiga,
bortglömda folk var dömdt till undergången, en efter en skulle
de stupa och lämnas liggande, offer, dem en starkare strödde
bakom sig på vägen till okända mål. Men så höjde han
käckt hufvudet och tänkte: det gifs en allsmäktig gud där
ofvan, han afgör och styr allt till det bästa.

Han böjde sig fram för att taga en majskaka på
duken och mötte på halfva vägen en ung löjtnant, som
förstått hans afsikt och med ett älskvärdt leende sköt brödet
till honom. Van der Nath rodnade som en liten blyg
skolflicka, tackade nästan ödmjukt för uppmärksamheten
och drog undan sin stora, grofva arbetarhand. Åh, hvad
den näfven var ful jämnförd med den andres aristokratiskt
hvita kvinnohand. Van der Nath blygdes för första gången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free