- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
122

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

sant, att det funnits dåliga regenter också, men hur det går
med dem, kan du se i gamla testamentet. Ja, världen är nog
full med ondska och elakhet, det är ett bedröfligt faktum,
men få bara kungarne veta om det, göra de genast slut på
eländet, hvarför skulle de annars finnas till, tror du? Nu
gäller det bara för oss, att drottningen, gud beskydde henne,
får veta af det här, under tiden måste vi hålla ut, och det
skall väl inte vara svårt, ni ha ju edra nya gevär, som äro
så bra.» Och Jan blinkade, belåten med att hafva erhållit
ett tillfälle att gifva ungdomen denna snärt.

Zimmer höjde otåligt på axlarne och brydde sig ej
om att svara. Likt gubben där tänkte tusen andra, men
verkligheten, hård och obeveklig, som endast verkligheten
kan vara det, hade redan ryckt dem inpå lifvet, kanhända
nästa morgon skulle återgifva de förblindade sin syn och
handgripligt gifva dem en tillrättavisning, hvars slag de ej
förmådde bära. Han såg ut i månljuset öfver slätten. Så
mycket var säkert, att många redan tröttnat och dragit
sig ur spelet för att rädda hvad som räddas kunde undan
det allmänna skeppsbrottet. Men gamle Jan hörde till dem,
som ända in i döden förblefvo sin öfvertygelse trogna, han
var lycklig han, som trifdes så väl inom sin trånga krets
och aldrig såg mer än han ville se. Tyskens ögon gledo
tankfulla bort till den plats, där officerarne och hans anförare
sutto. Van der Naths jättegestalt var lätt att urskilja
bland de andras, ja, ja, Dornenburgs distrikt hade nog valt
den bäste ledaren som fanns, sedan gamle Zimmer af sitt
benbrott hindrats att taga befälet öfver hemtraktens män.

Men Jan van Gracht svepte ordentligt filten om sig
och slöt ögonen som ett snällt barn. Så länge han kände sin
nötta bibel under hufvudet och bössan bredvid sig, hyste han
ingen fruktan. En stund efteråt sof han tungt och godt
utan drömmar; han hade gjort hvad han kunnat denna dag,
och stupade han i morgon, skulle herren gud upptaga honom
i sin härlighets himmel och gifva gubben en plats på sin högra
hand. Det var hans fasta tro och på den sof eller slogs han
alltid lika glad och lugn.

Månens glitter föll på sanden och på männen kring
eldarna, hvilka kolade och glödde, då ingen längre underhöll dem.
Tröttheten tog ut sin rätt, tystnaden smög sig sakta öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free