- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
124

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

mörkret har det elektriska ljuset ej lyckats skingra och
näfrätten råder nu som förr. Att vara den starkaste är allt,
att vara den bästa betyder intet.

Våra dagars politik är precis lik forna tiders, den
kännetecknas inte genom något annat än sin fullkomliga brist
på humanitet och moral. Och hvad vår omskrutna
civilisation beträffar, ha vi verkligen så särdeles mycket att
berömma oss af? Vårt framåtskridande består mest i
uppfinnandet af maskiner och verktyg, som hundradubbla de dåliga
lidelsernas verkningar. Vi stå ungefär på samma ståndpunkt
som de gamla romarne strax före världsväldets förfall.

. Vår politik är deras, enda skillnaden ligger i att vår svept
in brutaliteten i ett vidrigt hyckleri. Kristendomen har
beklagligt nog ej fört annat än enstaka individer framåt,
som folk och i massor ha vi stannat på våra förfäders
primitiva ståndpunkt. Men vi söka inbilla oss, att religionen
förklarar en del och ursäktar det mesta, och när vi ej
lyckas inbilla andra det, vi ej själfva tro, straffas tviflarne för
våra underlåtenhetssynder.

Allt, som kan sägas mot kriget, är redan sagt af
Kristus och till och med före hans tid. Vi veta det, men krigen
existera likväl. Hvarför kunna vi inte bjuda till att vara
ärliga, när vår oärlighet ligger i öppen dag? Ja, säg det!
Och säg mig på samma gång, hvarför är människan
människans enda fiende?

Men låt oss ej spilla tid på detta, en eftervärld med
klarare förstånd och mer upphöjda åskådningssätt må
döma om det. Jag tro dock inte, att mitt lilla folk
behöfver frukta domen. Att vi till slut blifva besegrade är
otvifvelaktigt...»

Här hostade Westhuizen ogillande och du Wallou
smålog fint därvid men fortsatte alldeles oberörd.

» . . . men framgången ger ej rätt annat än för tillfället
och att den starkare skall segra är en naturlag, som likväl ej
bevisar, att den svagare haft orätt.»

Löjtnant Kennedy gjorde en rörelse, som om han
ämnat afbryta den talande, men sjönk strax tillbaka i en
likgiltig tystnad.

»Ifall ni ej ha något däremot, mina herrar, skall jag
taga mig friheten att citera några meningar ur en engelsk
författares arbete, som för en tid sedan föll i mina händer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free