- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
127

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

pas ständiga rustningar. Mot djur, som blott lyda
underordnade drifter, och blodtörstiga vildar utan sedliga
instinkter håller man sig beredd att möta våld med våld, men mot
högt bildade och kristna medmänniskor borde väl detta vara
öfverflödigt, det innebär själfva ordet civilisation. Inte
är det för ett folk nödvändigt att tänka på försvar gent
emot en civiliserad grannstat? — Nej, det borde inte vara så,
men hur är det?

Genom dessa ständiga rustningar medgifva Europas
stater helt enkelt, att de ej tro på sina grannars sedliga
begrepp, att de tvifla på deras heder och moral, och hvarje
folk gifver äfven alla andra rättighet att betvifla sina egna
begrepp om samma sak. Ingen finner något kränkande i
denna öppet visade misstro, alla anse det naturligt att, som
det heter, förutse hvarje eventualitet. Men hvad värde
äger väl en civilisation, som saknar åtrå till annat än att
vara den starkaste? Civilisationen lämnar sålunda ej
heller ett spår af garanti, det klokaste vi kunna göra är att ur
räkningen utesluta en sak, som blott utgör en falsk etikett
på något obefintligt. Och hvarför skall man just begära
vördnad för en civilisation, hvars enda gåfva till ett
hungrande och utarmadt folk är en arméorganisation? Hur
liten, hur fattig en af gamla världens nationer är, det bästa,
dess regering kan gifva den, blir ett värnepliktsförslag.

Nej, mina herrar, låtom oss ärligt medgifva, att vi
sakna de enklaste rättsbegrepp, ty icke tager en hederlig
karl en annans lif. Låtom oss tillstå, att vi äro utan
religion, i det ligger åtminstone intet hån. Och låtom oss
framför allt lägga bort att skryta med vår civilisation, då vi ju
blott visa oss vara råa, mordlystna barbarer. För sista
gången, mina herrar, vädjar jag till ert sunda förnuft.»

»Jag ber om förlåtelse, herr kommendant», sade den
engelske läkaren värdigt, »vi hafva utmärkta ambulanser
och vårda sårade fiender lika omsorgsfullt som våra egna
soldater. Säger inte den saken något.»

Du Wallou spärrade upp ögonen och ett flyktigt
leende, som innehöll både medömkan och leda gled öfver
hans drag.

»Jo, den säger ganska mycket, herr doktor. Det är
ett medgifvande väl värdt att taga vara på. Det säger,
att vi begått ett fult misstag, som vi söka rätta på det van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free