- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
128

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

ligaste sättet — genom att kompromissa med våra samveten.
Det visar, att vi ej helt och hållet lyckats döfva dessa
elastiska samveten, som eljest äro så tänjbara. Hör nu,
doktor, vore det inte bättre att göra fältambulanserna
öfverflödiga och låta bli att döda och såra. Den
människokärlek, som yttrar sig i att enligt vissa konventioner, hvilka
det är otänkbart att strängt följa, vårda medmänniskor,
hvilkas lif vi tyvärr ej lyckats taga mer än till hälften,
•— meningen är ju alltid att göra det helt och hållet — är
blott en ytterst otillräcklig afbetalning på den skuld, som
vi genom hvarje krig ikläda oss. Kan man tänka sig
något mer inkonsekvent än att först såra en stackars karl,
låta honom en half dag utstå dödsångestens alla kval i
förening med de olidligaste fysiska smärtor, sedan amputera
en arm eller ett ben och till slut kasta ut honom i världen,
för att svälta ihjäl. — Nej, vi gå tillbaka i stället för att gå
framåt.»

Läkaren lät höra en missnöjd fnysning, men afbröt ej.
Major Foley gäspade utan att söka dölja det, han fann
kommendanten på långt när ej så treflig som för en
halftimme sedan. Officerarne sutto stela och missnöjda, de voro
allesammans män, som med rätta ansågo sig stå på höjden
af sin tids bildning, de brydde sig ytterst litet om religionen,
Det var mondainare att icke visa sig religiös för närvarande,
att äfven bekvämlighetsskäl spelade en ingalunda oviktig
roll i deras likgiltighet, voro de när somhelst villiga att tillstå.

Du Wallou såg, hvad som försiggick inom dem och
log fortfarande.

»Hvad tycker ni, herr major?» vände han sig direkt till
denne.

»Ursäkta, herr kommendant, jag är soldat.»

»Och som sådan behöfver ni ingen religion alls?»

»Majoren måste tänka en stund, innan han vågade
svara, den andre var honom för skarp, men så sade han,
stolt blickande omkring sig.

»Min religion är fanan.»

»Och min fosterlandet och mänskligheten», ljöd du
Wallous svar.

Det uppstod en stunds tystnad, endast störd af
läkarens misslynta fnysningar. Sedan yttrade
kommendanten artigt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free