Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
»Det är sent, herrarne önska utan tvifvel hvila ut?»
»Ni misstar er inte, herr kommendant. Tack för
supén och god natt!»
Du Wallou sände kornett Westhuizen att visa vägen till
den plats, där nattläger för fångarne blifvit beredda och
officerarne gingo utan att lägga band på sin åtålighet öfver
att nödgas åhöra en, hvad de föraktfullt kallade, predikan,
till på köpet ett fördömdt tråkigt
söndagsskoleuppbyggelse-föredrag, mumlade majoren knotande.
»Sådana äro deras ledare allesammans», sade löjtnant
Kennedy högt till sina närmaste grannar, »de svamla om
allt mellan himmel och jord och den, som pratar mest,
väljes till anförare. Det är verkligen egendomligt, att de kunna
försvara sig . . .» Hans röst dog bort i trampet af de
gåendes fötter och snart voro de försvunna bland lägrets skuggor.
Du Wallou såg efter dem, höjde på axlarne och sade
till fältkornetterna, som stannat hos honom:
»En engelsman erkänner sig aldrig slagen, allra minst
när han faktiskt är det. Som nationaldrag måste det
anses storartadt, men det har sina sidor och blir alltid
besvärligt. Men vänta blott, detta krig är inte slut ännu, det skall
lära dem mycket. Detta krig . . . världens mest prosaiska
nation slog sig en gång på intriger och misslyckades
naturligtvis, till deras heder kan man ej annat än medgifva, att
de inte äga några förutsättningar för dylika. Nationen
upptäckte det också och blef nervös samt kastade hvarje
hänsyn öfver bord och det vardt krig. — Krig, hvilka
omhvälfningar medför ej ett sådant, hur vänder det ej upp och
ned på allt. Att stupa och bli borta, hvad betyder det för
en man, men att veta sig lämna änkor och faderlösa i en
segerdrucken fiendes våld, det är ohyggligt. Måtte ingen
af oss få lära, hvad det vill säga att drabbas af olyckan,
som bryter ned och förkrossar, måtte ingen få lära det, och
dock. . . hvad ha vi annat att vänta!»
Missionären gick fram till honom och lade sin ena hand
lätt på hans axel.
»Se dit, kommendant!» sade han och pekade mot
höjden.
»Nej, det är så långt dit upp.»
»Icke för den, som ärligt och med ett ödmjukt sinne
söker klarheten.»
Abrahams oj jer,
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
