Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I3°
»Kan ni se hvad som försiggår kring er och tro på en
allsmäktig gud?»
»Ja», svarade den gamle enkelt.
»Hvad ni är lycklig ...»
»För mig finns ingen lycka mer, jag har sett för
mycket, men trots allt tror jag på en härlig framtid med frid
och försoning, det finns ingen statsman nog mäktig att
hindra uppfyllandet af guds bud.»
»Jag önskar, att min syn vore lika stark som er tro,
det skulle göra allt lättare.»
Missionären ämnade svara något, men du Wallou
tecknade åt honom att ej göra det, och den gamle, som
förstod, att han talade till en man, som själf utstakat sin
väg och oryggligt föresatt sig att följa den, afstod från att
trösta; här som på så många andra ställen fanns intet att
göra.
Från himlens outgrundliga djup kastade månen sitt
milda sken öfver den sofvande jorden, männen stodo tysta
och orörliga. Kommendanten var tankfull, men""då1han
hörde Westhuizens steg bakom sig, började han: fefi."fs- i
»Jag satt där borta i världens medelpunkt, då kriget
bröt ut. Det väckte mig ur mitt själfviska välbefinnande
och kom mig att minnas dessa slätter, öfver hvilka jag som
barn jagat på en liten ponny. Jag tänkte på mina landsmäns
ringa antal och jag trodde, att ett förkrossande nederlag
var allt, som kunde väntas. Jag drog hit ned, där min
plats var gifven, och jag fann öfverallt män, kvinnor och
barn redo att offra sina lif för fosterlandets oberoende.
Jag ställde mig bland detta folks glesa led och jag är stolt
öfver att vara en af dem. Äran att vara infödd i ett land,
hvars hela manliga befolkningssiffra uppgår till hälften af
fiendens arméstyrka på fältfot, är för stor att kastas bort.
Här står jag midt i händelsernas medelpunkt och bevittnar
krigshistoriens största fiasko. Våra fiender, som äga allt
det vi äga och allt hvad vi sakna, hafva ställt upp två man
för hvar och en af oss, för ynglingen och för den mogne
mannen, och än mer, två för åttioåringen och två för
lindebarnet vid sin moders bröst. Vi ha en stor uppgift
att fylla, vi skola visa de små folken, att ingen är för
svag att häfda sin själfständighet.» Han tystnade och såg
drömmande ut öfver landskapet. Efter en stund beskref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
