- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
134

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

tänk äfven det! Det är en stor synd att taga en människas
lif och» — hans röst sjönk till en hviskning, men i ögonen
kom en glans, som tvingade Jan van Gracht att se bort —
»jag äger blott en enda son.»

»Du kan gifta om dig när som helst», svarade Jan snabbt.
»Hela församlingen undrar öfver, hvarför du inte länge
sedan gjort det.»

»Jag vill inte tala om den saken.»

»Nå nå, inte så häftigt Abraham, inte så häftigt!
Det blir godt om änkor efter kriget och jag känner för resten
många unga flickor, som med glädje skulle hålla uppsitting*
med dig.»

»Förstår du ej, att ingen är god nog till mor åt min
lille Isak?»

»Nej, jag begriper inte alls, hvad du pratar. Vi äro
här för att köra rödnackarne ur landet,""det är alltsammans.
Men det förstår jag, att springer distriktets fältkornett
sin väg för att sitta hemma, kommer snart den ene efter den
andre att göra detsamma. Och hur skall det då går Neej,
vän Abraham, du är väl ledsen öfver, att så många af de
våra blifvit borta, men det kan nu inte hjälpas, Jag är
också mycket ledsen, särskildt retar det mig, att Piet
Mullers sonson fallit, det hade blifvit något af den gossen,
om han fått lefva. Minns du, en sådan kvarn han byggde
för tre år sedan? De kommo långa vägar för att mala hos
honom. Nej, Abraham, slå de dystra tankarne ur hågen,
de härleda sig från benaauwdheit,** och det skall jag böta
åt dig. — Där kommer de Vlies, hör, så de ropa! Tala med
den mannen, han vet allt. Hemlängtan känna vi ju alla,
det är en plåga, som ingen undgår. Och hem hinna vi nog,
bara vi satt fötter under rödnackarne. Och tala med
kommendanten, om han får tid att höra dig, men undvik
missionären, han är nog också en god och from man, men han
har så besynnerliga idéer emellanåt.»

* Vid boernas frieri är det sed, att friaren och hans
tillbedda sitta uppe en hel natt i hvarandras sällskap. Tager
kvinnan därvid stora ljus, som räcka länge är det ett tecken på, att
hon ser sin beundrare med blida ögon, tager hon små ljus, som
snart brinna ned, kan man betrakta det som ett afslag.

** Magplågor, kolik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free